Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apropå Skåne och Blekinge. Af O. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sveriges provinser och, tack vare denna sin sydliga placering,
frodas och går framåt af sig själft i välmåga. Skåningarne
behöfva, minsann, icke göra några stora ansträngningar — tänka
vi — de ha endast att så för att skörda. Och medan det
växer, kunna de fara till Köpenhamn och roa sig där!
Hvad uppsvensken blir besviken, när han på allvar
kommer ned till Skåne, d. v. s. när han kommer dit för att stanna
där någon tid. I vanliga fall känner han ju endast till Malmö
och där i främsta rummet Hotel Kramer, som på goda skäl
har ett stort rykte om sig, ehuru det nu mera i väl ett halft
dussin andra svenska provinsstäder finnes utmärkta hotell. Han
blir besviken, säger jag, ifall han ser sig om på den skånska
landsbygden och äfven studerar människorna, där och i
städerna. Den poesi af ångande mylla och guldgul säd, som han
väntade sig och hvarom de »unga» skånska skalderna skrifvit,
uteblifver. Det intryck af lugn och ro, som han trodde sig
få erfara, erhålles icke. Tvärtom! Han har kommit till något,
som är beskaffadt på ett helt annat sätt än han förmodade,
och hans fantasier hålla icke streck mot verkligheten. Han
har kommit till rama prosan.
Det blåser en skarp vind öfver den skånska slätten. Och
slätten ligger så jämn och enformig, så likartadt slät, att man
knappast blir glad af att se den. Hvar är den gula säden?
Ack, det finnes något bättre att odla än säd — sockerbetan
inbringar mera. Den synes öfverallt, vid olika årstider, och
där betor finnas, höja sig också de väldiga sockerfabrikerna,
stora, tunga byggnader, från hvilka röken strömmar svart ut
genom de resliga skorstenarne. Vinden, en obehagligt pinande
vind, som ibland icke på en hel vecka unnar sig någon ro,
utan susar och gnäller dag och natt, för röken ut i rymden,
sprider den som ett hotande moln öfver landskapet. Vinden
böjer de enstaka träden, som med långa mellanrum stå i en
rad och se ut, som de icke hade någon lust att växa.
Vinden piper och jämrar sig.
Men i rymden höras äfven andra hvisslingar, kraftiga,
genomträngande, följda af buller och dån. Förbi de hvita
husens kalkputs stryka järnvägstågen, somliga i ursinnig fart,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
