Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Seglingsidrottens uppkomst och utveckling. Af E. A. S:th.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEGLINGSIDKOTTENS UPPKOMST OCH UTVECKLING. 321
i förhållande till längden och rätt stort skrofdjup. De voro
med anledning häraf mycket lätta att bekvämt inreda och
rymliga inombords och å däck samt lugna seglare utan allt för
stora krängningsvinklar.
Skonertarne påminde i vissa hänseenden i profilen om
kuttrarne. Kroppen var dock mera långdragen, förstäfven
vanligen starkt fallande och akterstäfven stundom fallande,
stundom upprätt. Hvalfvet, eller det öfver vattnet utfallande
akterskeppet, mycket kort och bredt. Fribordet, eller den del af
fartyget, som är öfver vattnet, med utåtfallande sidor.
1850-talet visar yachter (= kuttrar och skonertar) med
akteröfver något djupare köl, mera rätt uppstående sidor, på
skonarne till och med infallande, kriet* något mera rundadt.
En vacker skonerttyp, som under detta decennium byggdes,
var »Sverige» uttryck af. Denna märkliga båt, som nära på åt
oss hemfört den sedan så beryktade »Americapokalen», finnes
tämligen fullständigt återgifven och beskrifven i Tidn. för Idrott
n:r 10 år 1893. Den byggdes 1852 vid Essingens varf enligt
ritning af Carl Fredrik Andersson och är den enda svenska
yacht, som vunnit världsrykte eller åtminstone under större
delen af kappseglingen, till dess att storgaffelsklon sprang,
seglat bättre än »America», som ju hvarenda yachtman känner
såsom ett af världens mest ryktbara lustfartyg.
1860-talet gaf åt yachterna betydligare fall på kölen och
större upprundning af kriet, fallande akterstäf och mera
S-for-mig tvärgenomskärning, längre hvalf och fallande akterstäf men
ännu ganska stor bredd i förhållande till längden.
1870-talet kom sedan med svagt rundad köl och mera
uppspringande kri, längre hvalf, rätt uppstigande förstäf och
ännu rätt stor bredd.
1880-talet visar aftagande bredd på skrof ven, som gjordes
mycket djupa, långt men hopdraget akterskepp, svängda kölar
med långa järn- eller bly-löskölar, fallande akterstäf.
1890-talet slutligen har att uppvisa de snabbaste
ändringarne i skrofven och åtskilliga nyheter. Bredderna variera,
kölarne göras allt kortare och profilen stundom påminnande om
* Kriet kallas den del af fartyget, där förstäf och köl mötas.
Svenska Turistföreningens Årsskrift 1898. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
