Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen väl få förlofningar ingåtts vid Sånga, så har dock
åtskillig allmoge blifvit här till hälsan återställd — ända tills
man för några få år sedan fann det onödiga häri, så att nu
vid Sånga det blifvit slut på hela härligheten, både den
hälsosamma och den krigiska — dess källa kväller utan
mål, dess parker äro nedhuggna, dess byggnader jämnade
med jorden — nej! mr Pickwick! det är en för sorglig
historia!
Men ångaren går vidare, stundom med små
påhälsningar af stockar, medan från akterdäck höras entusiastiska rop
af beundran: Se det mäktiga Paraberget! Se det kolossala
Multråtjället!
Det senare är liksom alla storheter svårt att få se på
nära håll — man måste passa på en viss ränna i
sandstranden och kaptenen står redo att visa några små nyfikna
fröknar den väldige genom springan i hans sängkammardörr!
Och så komma vi in i det flodområde, som kallas
Ångermanlands fagraste bygd, där Sollefteå lifsfriska
municipal-samhälle bygger gårdar och palats på älfvens strand.
Vi pusta och stampa vid tröskeln till flodgudens trängre
gemak, där älfven blir så smal, att vanliga kartor ej längre
kosta på den blå färg utan teckna den med ett streck —
och här ser det ut, som ville sagda flodgud taga emot oss
så ogästvänligt som möjligt; han låter sina döttrar i samlad
hop hålla emot, och de snurra rundt i trolsk dans, som i
evighets-hvirflar för omkring det flytande timret — och denna
vågornas dans kallas här »eda», det är ström och bakström
i sluten ring, ur hvilken det blir den viljelösa stocken svårt
att komma ut.
En turist stod en söndag och stirrade förvånad på denna
lek af vågor. »Är det alltid så här?» frågade han en
spjuf-ver, som stod bredvid. — »Jag vet inte», svarade denne,
»jag är också här bara om söndagarna».
Till vänster öppnar sig en tjusande dalgång mellan
höga sandstränder, klädda i den mest leende grönska, och
på bottnen frambrusar Bruksån i stolt medvetande om sitt
arbete för upplysningen, i det den drifver ett stort elektri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
