- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1899 /
29

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Liksom hade det gällt lifvet kastade sig våra
medpassagerare öfver de väntande åkdonen, och mr Pickwick ropade
äfven på en åkare — det var den sista — men vi höllo på
att aldrig komma i väg, ty helt naivt förklarade kusken, att
han ville vänta på en vaktmästare, som ännu hade något
att uträtta, och alla våra invändningar tjänade till intet —
vaktmästaren skulle med.

Det var ej angenämt detta första äfventyr i Sollefteå,
men måhända läsa vederbörande detta eller få höra talas om
detta oförskämda tilltag af turister att klaga på en
vaktmästarevänlig kusk, och då kan det ju finnas ett svagt hopp
om att kuskame bättre instrueras.

Vackert är det i denna bygd, där »solen står utefter
älfven» — mr Pickwick njöt liksom alla andra och när vi,
på hotel Appelbergs veranda, midt emot den berömda
»borgen», denna numera lätt tillgängliga nipa, intogo vår
lukul-liska middag, prisade vi naturen, som med sin skönhet håller
oss skadeslösa för mycket annat!

Hvilken härlig utsikt! * Denna skummande älf med sina
edor, dessa branta sandstränder, krönta med tallskog och
gula kasernbyggnader. Det är Rämslemon, där Norrlands
trängbataljon nu bor — men med fasa beräknade mr
Pickwick, att om 65 år de ståtliga byggnaderna måste ha följt
med sanden ned i det skummande vattnet och endast en
naken nipa utvisa platsen där de stodo; men jag tror nog,
att han räknat fel, och är säker om att krigstyrelsen ej
byggt på lösa sanden.

Vi togo oss en promenad utefter Stadsgatan, såsom den
kallas, landsvägen, som för genom byn — och vår ciceron
utpekade alla vackra punkter och märkvärdiga ställen, vid
hvilka våra tjusta blickar dröjde — och där, må herrarna
tro, yttrade han slutligen, visande på en egendomlig liten
gård, som med sin byggnadsstil och omgifning skilde sig
från de öfriga — den där gården har en uppfinningsrik man
byggt sig — men märkvärdigare än gården är den
genialiske byggmästarens uppfinning — giftermålsbalken kallad

— en balk af trä, hvilken, placerad mellan de båda sän-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:53:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1899/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free