Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hemmagjord orgel, föll öfver oss. Folket i dessa fjällbygder
är mycket musikaliskt. I hvaije hem finnes alltid något
instrument, svarande mot invånames olika skaplynne.
Cita kunna de vara af mycket primitiv art. Så sågo vi
på Svartberget en så kallad spellåda, helt enkelt tvenne
strängar spända öfver en aflång trälåda. Härpå lära de
barnen sjunga och kunna därur framlocka de vackraste
toner. Icke alls ovanligt är, att de göra sig orglar själfva.
Vid 6-tiden stodo vi åter redo till affärd. Utom vår klockare
hade vi nu fått Abraham Lundmark till roddare. Mellan
stränder helt och hållet klädda af små ljusa björkar, öfver
hvilka väldiga, bredryggade fjäll reste sig, foro vi fram öfver
den en och en half fjärdingsväg långa Jäkkjaur, som genom
ett smalt sund är förenad med den lika långa Jävjaur, på
svenska Hvita sjön. Här landade vi vid Brita Fjellmans
kåta. En af sällskapet hade gjort hennes bekantskap i
Jäkkvik och då frågat, hvar hon bodde och om hon hade
renar. Det lakoniska svaret ljöd: »Bor i kåta väster om
byn, har bara en get.» Vi gästade nu hennes kåta, sutto
med korslagda ben kring elden, sågo hennes väl rökade
abborrar, hennes små runda getostar, geten, urkällan till
détta goda, och hennes sonson, den märkvärdigt klarögde
lille Karl Gustaf, En härlig vandring böljar här öfver
Ringselemorkan genom en af dessa förtjusande björkdungar
med yppigt rik växtlighet, som borde heta lapparnes
trädgårdar. Ej underligt, att flyttfäglarne hvaije vår styra till
detta nordiska paradis med längtans luftdrag under vingen.
Då vi skulle öfver den lilla sjön Ringselet, fingo vi båtar*
hvilka läckte som silar. Detta är nu en oförsvarlighet, som
endast kan ifrågakomma så länge turisternas antal ännu
är så ringa som här. Sädvajaurmorkan är helt kort ocb
så stå vi vid stranden af den tre mil långa sjön Sädvajaur.
Klockan är nu 12, himlen har mulnat och en kall fjällvind
sveper rakt emot oss. »Här brukar vara godt om fisk»*
kommer det saktmodigt från vår Abraham. Fram med
fiskdonen då! Spänningen piggar upp våra domnade
lifs-andar och under jubel halas den ena rundryggade börtingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
