Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
syntes emellertid människans ingripande här i
Smålands-bygden påfallande obetydligt, då det ej gällt att låna handen
till ett vanställande af landskapet genom skogsförödelsen.
Då man allestädes i världen träffar Smålands ljushåriga
söner och döttrar, frestas man ibland till den tanken, att de
i sitt landskap ej ens ha armbågsutrymme, utan måste ut i
världen. Men gör man en titt till deras hembygd, så häpnar
man öfver det utomordentliga svängrum, som där nere finnes
för handlingskraften och företagsamheten. Våra småbönder
på västgötaslätten, som kanske ha hundra steg till den ene
grannens gräns och föga mer till den andres, skulle falla i
hänryckning öfver ett sådant sakernas tillstånd, som i
Småland synes råda, att många släktled fram i tiden nya
eröf-ringar på eget område kunde göras, innan grannens rågång
satte gräns för verksamheten. Hård blir alltid kampen mot
denna obändiga natur, och den kommer nog ej att begynna,
förrän befolkningens stora tillväxt gör arbetet nödvändigt
och lönande. Tills den tiden kommer, torde småländingen
spara sina armar och söka sin utkomst förmedelst sitt klippska
hufvud, hvars kloka beräkningar betryggas af den
själfbe-härskning, hemmets karga natur från barndomen däri
in-plantat.
Så godt som en hel dag fördes vi med god fart fram
genom Smålands bygder utan att vare sig se eller upplefva
någonting, som i högre grad lifvade vårt intresse. Ett par
lysande undantag kunna dock nämnas. Vid Alfvesta var
det frukostbordet, som imponerade på oss, ej genom sin
ut-märkthet, utan genom det oskattbara värde, dess ägarinna
tycktes sätta därpå, ett förhållande, som blef oss klart först
vid vår »flykt» därifrån, då de matbitar, vi uppsnappat,
måste betalas med en vikt, väl ej i guld, men i silfver. Det
andra, som ryckte upp oss ur den slöa resestämningen,
var Växjö, som för ett par timmar fick hysa oss. Den
snygga och trefliga staden genomströfvades af oss i alla
riktningar. Regnet hade nu upphört, och solen smålog
glimtvis öfver Sigurds stad. Domkyrkan besökte vi, men
funno så att säga blott skalet af densamma. Den stod näm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
