- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1899 /
67

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

både kappa och stänkskärmar. De sistnämnda skulle
troligen äfven i händelse af regn ha varit tämligen öfverflödiga,
ty att döma af en enda regnskurs inverkan på de gotländska
vägarna, var det utan tvifvel klokast att inställa all åkning
tills regnet gått öfver och vägarna fått vederbörlig tid att
något hårdna, enär det gotländska kalkdammet vid en
någorlunda ymnig skur förvandlas till den slipprigaste lera, som
blott alltför lätt låter hjulen halka. Min reskamrats
utrustning var mera praktiskt anlagd än min egen, något som
naturligtvis under resan kom oss båda till godo.

Det var i en sinnesstämning af ifrig förväntan, som vi
vandrade ut genom norra stadsporten och uppför den sluttning,
som leder till kalkplatån, där vi först kunde börja hjula.
Anblicken af staden utifrån är så till vida enformig, som
man ser föga mer än muren, men denna mur, i sig
högeligen intressant, väcker de största förhoppningar om hvad
som finnes där innanför, af hvilket man dock från vår
synpunkt ej varseblef mera än de öfversta spetsarna af
Maria-kyrkans tom.

Nu upp i sadeln! Jag fick en förmaning af min
reskamrat att icke understå mig att söka komma förbi honom.
Min strikta lydnad för denna tillsägelse är orsaken till att
alla gotländska landskapsbilder, som lefva i mitt minne, i
förgrunden hafva ryggtaflan af en satt figur i resmössa och
bonjour och med ett par stadiga ben, som med stor
regelbundenhet, från min synpunkt sedt, gingo upp och ned å
ömse sidor om ett hjul.

Bro var vårt närmaste mål, och tack vare våra
utmärkta fordon nåddes detta mål i en handvändning. Under
vägen hade vi ej sett något af specifikt gotländsk karaktär
förutom de allestädes förekommande prydliga stenhusen, som
med den bländande hvithet, Gotlandskalkén förlänar, bjärt
stucko af mot fältens eller skogens grönska. Men så mycket
angenämare blef vår öfverraskning, när vi nu sågo den första
gotländska landtkyrkan. Något sådant får man blott på
Gotland se, och det var vår ofta uttalade mening, att våra
arkitekter på fastlandet gjort och göra illa, som ej tillägnat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:53:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1899/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free