Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi funno, att han haft skäl att vara stolt öfver sin
sockens kyrka, ty ett ståligare kyrktorn på en präktigare
plats får man leta efter. Kyrkan ligger invid Tingstäde
träsk, som nu såg ut som en starrbeväxt myr med en liten
vattenspegel här och där. Platsen lär ha strategisk vikt,
och det har ju varit fråga om att befästa densamma.
Från Tingstäde togo vi riktningen mot nordväst för att
komma till Stenkyrka. Denna kyrka lär vara den äldsta
i norra delen af Gotland. Dess tom är ett bland de högsta.
Det var en styf affär för mina ben att bära mig uppför
denna ändlösa rad af trappsteg. Det vackra galleriet med
sin präktiga utsikt öfver land och haf erbjöd en angenäm
hviloplats, hvilken skulle ha varit ännu angenämare, om det
ej stormat så förskräckligt. Häruppe kändes vinden, och
jag måste, för att ej känna mig ängslig, erinra mig, att detta
höga, smala tom trotsat väl sex århundradens stormar.
När vi kommit ett .stycke från Stenkyrka på vägen åt
Hangvar, började på allvar ett slags Gotlandsnatur, hvaraf
vi förut blott här och där fått en försmak. Vi färdades
kilometer efter kilometer på jämna kalkhällen i en torftig
växtlighet med en prägel af dysterhet. Dock vimlade dessa
kalkstensslätter mångenstädes af lif. Här sågo vi nämligen
»Gotlands fårkött» lifslefvande springa omkring. De
enfaldiga djuren betraktade oss med dumma ögon och hotade
mer än en gång att genom sin panik vålla, om ej vår ofärd,
så åtminstone en obehaglig kullerbytta. Den bruna heden och
de brokiga fåskockama voro snart sagdt de enda föremål,
som för ett par timmar togo vår uppmärksamhet i anspråk.
Ett par stora egendomar, Ire hette en, foro vi förbi. Det
fanns ingen anledning att hejda sig på vägen, och vid
sextiden voro vi nere vid Kappelshamn.
Äfven denna rätt betydliga ort skulle enligt kartan äga
en gästgifvaregård, men vi erforo snart, att äfven denna
blifvit utplånad och fått lämna rum för en s. k. skjutsstation,
en inrättning, som för en »hjulare» är tämligen intresselös.
Men då en skjutsstation förestås af en så tillmötesgående
person, såsom var fallet med denna, så kan äfven en hjulare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
