Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle bryta löst. Men detta hopp böijade emellertid snart
nog blekna, ty vid mörkrets inbrott hade ännu icke den x/3
mil söder om fyrskeppet belägna pricken upphunnits.
Ändtligen kl. 9 på kvällen låg båten för babords halsar i höjd
med nämnda prick. Det var nu fullständigt mörkt. Nu
stillade vinden plötsligt ut, under det att hög sjö böijade gå
från nordost. Som vi förstodo, hvad som nu väntade oss,
nedtogos alla segel förutom den refvade stagfocken, och båten
lades klar för länsning. Och så kom ovädret. Först lät
det, som om man skulle låtit en mängd ärter från en höjd
falla ned på ett golf, det var snö och hagel. Så kom ett
brus, som inom kort ökades till väldigaste dån, —
nordoststormen var öfver oss. Vi länsade nu undan vinden.
Men hvilken kurs skulle man hålla? På Sandön eller utåt
öppna hafvet? Det senare var svårt, emedan det ej fanns
någon lanterna i båten och man således kunde befara att
bli öfverseglad. Alltså det förra alternativet, mot Sandön.
Att tänka sig att hålla väster om det s. k. Bredsandsrefvet,
ett ref, som utgår från Sandöns nordvästra pynt, var omöjligt,
ty utom faran att bli hängande på refvet, skulle, äfven om
detsamma i mörkret kunnat klaras, båten ej vakat med att
ligga bidevind eller för half vind i lä om refvet, emedan
både vind och sjö voro för hårda. Vi beslöto därför att
genom bränningen hålla rakt på kusten och helst mot den
lilla bukt, där båtarna i allmänhet bruka landa. Stormen röt
och hafvet brusade, hagel och skum piskade ansikte och
händer, sjön slog mig emellanåt i ryggen, men ehuru jag var
klädd endast i en tunn sommarkavaj och för öfrigt genomvåt,
kändes det ej, så stor var spänningen. Ty om bränningen,
som väntade oss, ökade i samma grad som vind och sjö ökat,
voro utsikterna att berga lifvet icke mycket stora. Därtill
kom, att jag ej varit i land på Sandön mera än en gång
förut och därför ej kände stranden mycket. Jag visste ej
då, hvad fyrmästare Bourgström senare lärde mig, att man,
för att komma i land på den rätta landningsplatsen, bör
segla bort den fasta fyrens sken d. v. s. att man skall, i
Svenska Turistföreningens Årsskrift, 1899, 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
