Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och den yttre bränningen bröt sig högt i sky, dragande med
sig från botten en väldig massa sand. »Se dit», sade den
gamle allvarsamt, »man kan säga, att Försynen ledt er
väg i natt.» Nu först erforo vi, huru nära undergång vi
varit; vi hade i beckmörkret kommit in midt emellan en
berghäll och ett ref. Ett par famnar längre till höger eller
vänster och vi hade varit hjälplöst förlorade. I 7 dagar
fingo vi sedan kvarstanna på ön, innan vädret medgaf oss
att segla hem. Vid vår hemkomst ombord blef glädjen stor.
Man hade trott oss förlorade.
Resorna till Gotska Sandön voro emellertid en
kär-kommen förströelse. Det var uppfriskande att få se andra
ansikten, och det smakade godt att i gästvänliga hem
förplägas med ägg, getmjölk och den raraste flundra.
Vandringen i den af hafvets friska vindar genomsusade,
doftande barrskogen hade ock sitt behag framför den eviga
vandringen fram och åter på skeppsdäck. Då
väderleksförhållandena understundom tvingade till uppehåll på ön
flere dagar, gafs tillfälle till att ströfva omkring på den
underliga ön och att få höra de många sägner, som där gå
om forna, vilda tider, då seglare genom falska signaler
lockades i fördärf. Men att förtälja om dessa är här icke
plats.
Dag efter dag skrida ute på fyrskeppet sommaren och
förhösten framåt, om än enformigt, och senhösten kommer
med sitt mörker och sina svåra stormar. Seglame blifva f
färre och de fåtaliga förbindelserna med den yttre världen
minskas ännu mera. Nu börjar ensligheten att kännas
tryckande. Sedan mera än ett halfår ligger fyrskeppets
besättning, som delar sjömannens hårda lif men saknar hans
förströelser, fastkedjad ständigt på samma punkt, och hvem
undrar väl om tiden till sist börjar kännas oändligt lång.
Helt visst skulle en god bok eller då och då en packe
tidningar krya upp de dufna sinnena. Men till köp af
dylika äger besättningen, som ej sällan har familj därhemma
att försörja, icke mycken råd. Kanske skulle du, min läsare,
ha lust att i ditt bokskåp efterse, om där funnes någon bok,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
