Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en inspektion af kusten, intill Simrishamn att börja med.
Lämnande Ahus en vacker augustieftermiddag drog jag med
4 1/2 kilo på ryggen söder ut — till fots naturligtvis! Man
skall njuta af lifvet, så länge man kan.
Efter att hafva gått öfver Helgeån, kommer man till
den långsträckta byn Yngsjö, ett namn, som först i följd af
ett förfärligt brott och sedan tack vare svenska panoptikon
fått en ohygglig klang. Eljest består byn af snygga, vackra,
rika gårdar, där numera freden bor, tycks det.
Jag ämnade taga nattkvarter i Maglehem, en stor by
ett par mil från Åhus, och dit hade jag ännu långt kvar.
Med en gumma, som bar ett ok med tvenne mjölkflaskor,
slog jag följe, sedan hon lofvat föra mig en genväg.
Af henne fick jag bland annat veta, att de där flockiga
blommorna på åkern, som jag tog för ogräs, var bohvete, ett
sädesslag, jag aldrig sett förr. Däraf göres den allra bästa
gröt, man kan tänka sig, förklarade gumman, ja till och med
bättre än risgrynsgröt. Nu går det också vida lättare att
här uttala det förra än det senare ordet, något som kanske
i sin mån bidrager till förkärleken. Särskildt vanskligt blir
det, om en skåning skall berätta, hur tre araber sutto på
berget Ararat och åto risgrynsgröt, en berättelse, som
mången sydsvensk yngling dock under sin Karlbergstid blifvit
nödsakad att afgifva.
Samtalande i all gemytlighet gingo Karna — så hette
hon — och jag framåt vägen, då vi möttes af denna senares
man, som, hyggligt nog, genast befriade hustrun från oket
och vände om tillsammans med oss. Han underrättade mig
om att den höjd, vi gått uppför, hette Linderödsåsen och byn
däruppe, där han själf bodde, Olseröd. Snart voro de
beskedliga makarne hemma, och jag skildes ifrån dem med
hjärtligt handslag efter att hafva redogjort för mig själf, hvar
jag var hemma, hvart jag skulle, hvad jag var för en m. m.
Det började blifva mörkt, men tack vare genvägen
hoppades jag komma fram till Maglehem till kl. 9. Där skulle
jag ta in hos handlaren, det var det bästa. Efter en stund
hörde jag efter mig brådskande steg, som kommo allt när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
