- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1899 /
135

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dralens. Den senare, predikstolen, menar jag, framställer
som vanligt de fyra evangelistema samt uppbäres på här i
provinsen ej ovanligt sätt af Moses med lagens taflor i ena
handen och en försvarlig ekpåk i den andra. På
predikstolens rand håller en ängel de fyra klassiska timglasen,
under det att hans fot trampar en dödskalle.

Rådhuset är nytt och föga märkligt.

Invånarne ; äro liksom alla skåningar snälla och vänliga.
Till många tittar man in, under det att man går förbi de
låga fönstren. Detta är en smula ogrannlaga, men jag för
min del kan aldrig låta bli det, och det tagas för öfrigt här ej
illa upp. En och annan svarar genom att sticka ut hufvudet
ur fönstret eller kika i reflexionsspegeln, en lyxartikel, som
här är synnerligen allmän. På gatan utbytas ofta hälsningar
med de mötande.

Lefnadsomkostnadema lära vara billiga, hvarpå som bevis
anföres, att man kan hyra fem rum och kök i bästa delen
af staden för 200 kronor. Huruvida många nöjen stå till
buds, vet jag ej, endast så mycket har jag hört, att
teaterföretag här svårligen bära sig. En äldre teaterdirektör
utbrast också, enligt hvad det berättas, i följande veklagan:
»Jag spelade i Tomelilla för 30 kronor om dagen, men så flög
högfärdsdjäfvulen i mig, och jag for in till Simrishamn!»

Nu är att; säga, huru jag efter två nätters och en dags
uppehåll fortsatte min väg.

Först med tåget kl. 7,5 f. m. till den 9 km. från staden
belägna stationen Tomarp; därefter åter till fots med det gamla
märkvärdiga Qlimminge hus till närmaste mål. Sällskap fick
jag hela vägen dit med en tegelmästare, som hette Persson.

Hett sken solen på de bördiga fälten i Ingelstads härad,
härliga att skåjda för öfrigt. Öfverallt åkrar, gräsvallar och
kor, de senare ej promenerande huller om buller utan tjudrade
i långa rader. | Här och hvar ser man också en flock betande
gäss och där bredvid en »påg» eller »gräbba» på magen i
gräset. |

Så komma bönderna körande med skramlande vagnar och
skinande hästar! Tycka nog, att Persson och jag äro några
i
!

I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:53:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1899/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free