Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
huruvida jag, då det nu började så illa, skulle återställa de
af Turistföreningen erhållna penningarna och vända
Helsingland ryggen, eller om jag skulle söka mera tillmötesgående
folk på hotellet i Arbrå, — bäst jag öfverlade härom,
kallades jag till telefonen. Harmsen öfver hvad som skett,
hade stationsinspektoren i Holmsveden per tråd underrättat
kyrkoherden i Skog om mina missöden och detta med den
lyckliga verkan, att jag, ehuru alldeles okänd, nu anmodades
att vända åter till Holmsveden och sedan med skjuts begifva
mig till Skogs kyrka.
Att min glädje nu var stor, kan litet hvar förstå. Nu
kunde jag fullfölja min plan att efterhöra sägner om det
gamla kapellet på sjön Bergvikens strand, om det lika gamla
härberget Själstugan på ödmorden och slutligen om Staffan
stalledräng, Helsinglands apostel. Nu hade jag ock utsikt
att träffa gubben PER Persson och slippa harmen att hafva
farit förbi en så allmänt känd berättare.
Någon tycker kanske, att jag nu väl mycket ordat om
min ringa person och mina motigheter. Till ursäkt vill jag
nämna, att det sker för att betyga dem min tacksamhet,
som länkade min resa i de rätta hjulspåren och ledde henne
till ett, såsom jag hoppas, godt slut; vidare sker det för att
varna folk för resor i landskapet vid midsommartiden och
för att visa, att man på forskningsfärd äfven i civiliserade
bygder kan råka ut för ganska vidriga öden.
Vid återkomsten till Holmsveden möttes jag af en vänlig
middagsbjudning från kronolänsmannen Arvid MOntztng,
Västm., till hvilken jag alltså ställde färden. På
eftermiddagen förde han mig till Bergvikens strand, där ruinerna af
det gamla templet ännu resa sig.* Nu lärde jag ock känna
kyrkoherden GUSTAF SAMELIUS, Västg., som gästfritt
upptog mig i sitt hus för flere dagar och på allt sätt främjade
mitt verk. Heder och tack!
* Senare har herr länsman MÖntzing haft den stora vänligheten
att till mitt förfogande ställa tvenne af honom tagna fotografier
härifrån, det ena visande kyrkoruinen, det andra kyrkudden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
