Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Persson i Holmsveden att med tacksamhet nämnas. Högst
obetydligt klädd, med håret okammadt, smuts och skrynklor
i mängd i ansiktet, jämpipan i munnen och de bara föttema
stödda mot spiskanten, satt den 78-åriga gumman i sin
trånga stuga och kokade kaffe vid en eld, som föga svarade
mot ändamålet samt temperaturen i kojan och ute i det fria.
Det säte, hvars ben minst lossnat, framletades, och snart var
bekantskapen gjord och bekräftad med en kopp kaffe, hvarpå
hon berättade, hvad hon hört och sett, och det med stor
beredvillighet, ömsom gråtande vid de gamla minnena,
ömsom leende åt egen eller andras enfald. Emellanåt var det
svårt att uppfatta hennes ord, helst som pipan ständigt satt
i munnen och de båda tandraderna illa ersattes af en enda,
i underkäken sittande tumslång tand. I sin berättelse inlade
hon gärna en udd, riktad mot nyare tiders folk för
gudlöshet, ringaktning mot kyrkan, obarmhärtighet m. m., men
knorrade visst icke öfver sitt öde, viss som hon var att snart,
ledd af sin gamla bibel, psalmboken och förfädrens tro, gå
till en bättre värld.
I vida lyckligare ställning, ekonomiskt sedt, befann sig den lika
åldrige, men till kropp och själ krye Per Persson. Ehuru välbeställd
födorådstagare och ägare af skogar med högresta granar och furor, tänkte
han ej jämt och samt på sådant, utan satte visst nästan lika stort värde
på sitt minnes rika skatter. Och hvad hans minne omfattar, var
verk-ligen underbart. Han erinrade sig icke blott, hurusom det första
järnvägståget gick där förbi år 1877 under slåttesanden och hurusom den
första ångbåten kom till Gefle 1838, utan äfven att han år 1841 om
hösten köpte den första strykstickslådan, som kostade 6 skillin g. Jämte
andra pojkar gick han då med detta stora under till fäbodarna och
visade nyheten för de häpna flickorna. När ynglingarna med stickorna
ströko i händerna, så att det blossade, trodde flickorna, att de hade
de värsta trollkarlar framför sig, och skreko öfverljudt. På den tiden
var man rädd om hvaije sticka. — Socknens herdaminne hörde till de få
böcker, som han läst, men läst grundligt. Också kunde han räkna upp
namnen på icke färre än 26 präster i socknen och redogöra för deras
lefnadsöden. Jag hade med mig 1535 års hjälpeskattslängd för
Helsingland och genomgick med honom byarne för att anteckna namnens
nuvarande uttal. När vi kommo till Lingbo, nämnde han, att där fanns
en gård, som hette Uligäln, och att det enligt de gamles berättelse där
varit välbärgadt folk, allt sedan en bonde vid namn Torsten där lefde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
