Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
singland. — Själfva sjön är märkvärdig dels för sitt klara
vatten, som gör att bottnen synes öfverallt, fastän -djupet är
mycket stort, dels för en egendomlig skinnfisk, röfisk {—<S)
kallad, som finnes här, men ej på något annat ställe i
Helsingland. Han är alldeles röd i hud och kött, stor såsom
id samt fångas endast på mete, men både vinter och
sommar. Han är god och eftersökt, men dyr. Personer trodde,
att det är samma fisk som den jämtländska rören.
Härmed stämmer en uppgift hos Flintenberg i hans
Disser-iatio, hvarest röfiskens latinska namn uppgifves vara Salmo
Alpinus. Här nämnes ock, att fisken berättas vara
öfver-förd hit från Jämtland.
Ändtligen må antecknas, att Långvinds bruk, enligt sägen,
köpt hela Häl Is kogen omkring sjön för det sjungande priset
af två eller tre rullar tobak.
Till slut måste vi nämna några ord om byn Hof\ Hoff
år 1535, belägen vid Kyrksjön och nätt en fjärdingsväg
från kyrkan. Namn och läge bekräfta en gammal mans
uppgift, att där varit gudstjänst »på Odens tid». »Där är
ett änge», sade densamme, »som heter Onsänge, och det var
allmänhetens. Där betades hästame under gudstjänsten.»
När vi hörde detta, undrade vi, om ej här förelåge en riktigt
uråldrig sägen. Skulle det vara för djärft att häri se ett
minne af de gamla hästoffren och tyda mannens uppgift så,
att här betade de hästar, som skulle offras?
En sägen från Dalame, som vi hörde i Arbrå, må ock
här finna en plats.
I Ore hade man ständigt otur med en bykvarn, och fyra jular å
rad brann hon ned. Det var tydligt och klart, att det ej stod rätt till;
men hvad felet var, visste ingen rätt.
Då var det en karl, som tog mod till sig. Han gick till kvarnen
när julkvällen kom, och hade en hämtare tjära med sig. När han kom
fram, gjorde han upp eld i kammaren, hällde tjäran i en gryta och
satte henne på elden. Själf satt han på ett säte framför spiseln och
såg till, att det brann ordentligt.
När det led på natten, kom där in en kvinna, som var fasligt så
fin och vacker.
»Sätt dig och hvil’!» sade bonden till henne. Och hon satte sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
