Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade hon af sin matmor blifvit skickad för att till söndagen
pryda den forne husbondens redan förut vackra graf. Det
var en hemmansägare, hvars minne så hedrades. Ledsamt
nog kunde jag ej lämna henne något besked, när hon, helt
bekymrad, vände sig till mig med förfrågan, hvarest krattan
kunde vara.
Under måndagen och tisdagen regnade det, och det stod
som spön i backen. Utflykter omöjliggjordes därigenom,
hvarför ock skörden blef mindre, än väntadt var. När
tisdagen ingick med uppehållsväder, anträddes resan till
Kår-böle, ett långt håll, för hvilket skjutslegan uppgår till icke
mindre än nio kronor.
Under större delen af vägen for man genom vildmarker,
där plogen aldrig, men yxan ganska märkbart gjort tjänst.
För att den resande må kunna göra sig en föreställning om
skogames forna beskaffenhet och anställa en jämförelse med
den nuvarande, ligga här och hvar på sidan om vägen
väldiga, mossbelupna träd, hvilka förhålla sig till våra dagars
stockar som jätten till tummeliten. Man talar på senare
tider ej gärna om skogsafverkning, utan föredrager ordet
skogsbruk (jfr jordbruk). Af den förra har man dess värre
för mycket, men för litet af det senare.
Att vid vackert väder färdas genom dessa ödemarker
har ett egendomligt behag, och man tycker sig försatt till
de mest aflägsna tider. Möter man en person, väcker det
uppmärksamhet, man hälsar och språkar så mycket, som
tiden tillåter. Där är det människa som människa. För
oss minskades dock trefnaden något genom vägens dåliga
beskaffenhet och den 17-årige körsvennens sömnaktighet.
Sedan hans nickande hufvud i min högra axel upptäckt ett
godt stöd, föll han i en ljuf slummer, som jag ej vågade
störa annat än vid möte af åkande eller vid tömmames fall
till marken. Hästens förtjänst var det och icke skjutspojkens,
att allt gick lyckligt och väl.
Kommen väl halfvägs till Kårböle, finner man vid
landsvägen ett ensamt hemman, hvarest man hvilar. Det heter
på kartan Heden, men benämnes i dagligt tal aldrig annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
