Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han såldes därför och finnes nu på skojevallen för gemensamt
begagnande.
Byns största märkvärdighet är en väl bibehållen skans mellan floden
och Skansberget. Här har man velat mota från Jämtland eller
Häije-dalen kommande fiender. Befästningens ålder torde det ej vara så lätt
att utröna; möjligen fanns hon redan på det nordiska sjuåriga krigets
tid. År 1564 uppburo nämligen Tord i Käreböll och Sncrdh i Angersiö
af fogden 14 mark penningar »for the wore speijare til herdaleme och
Jamtland.» Somliga sade, att socknen Färila fått namn däraf, att fienden
här farit ilfa. Han hade emellertid kommit förbi och längre ned funnit
en ljus dal, hvaraf blef Ljusdal.
Vi hade här lyckan att i en gammal kyrkovärd, nu födorådstagare
och mycket anlitad djurläkare finna en språksam och intresserad man
med utmärkt minne. Ett och annat af hans bidrag meddela vi här.
Märta Örnflycht.
Vi nämnde, att byn gör ett godt intryck på främlingen, som
kotnnier hit. Så gjorde den ock fordom, och därför kom en fröken,
och en riktig fröken till på köpet, att bygga och bo här. Hennes namn
säger öfverskriften. Hon var född af förnämt folk i Stockholm, men
var litet konstig, så att föräldrarne ville blifva af med henne. Också
trodde de, att hon skulle folka sig bättre, om hon komme på en
obekant ort. Därför skickade de henne till »Östersund», där hon hade en
far- eller morbror. Men hon var sig lik och släktingame ville snart
blifva af med henne. Då blef det så, att hon skulle skickas tillbaka till
Stockholm, fastän det var midt i vintern. Hon tog vägen öfver
Kår-böle. Men när hon kom hit, blef hon stannandes. Det hade snöat
mycket, och på den tiden plogades det ej. För öfrigt fanns då här
endast skogsvägar. Hon tog in i den bondgård, som nu heter Väst i
garden, och fattade snart tycke för sonen där, som hette Jonas. Han
tyckte också om henne, och så brydde hon sig icke om att resa vidare.
I stället skickade hon till Stockholm efter sina betyg. Dessa kommo,
och så gifte hon sig med Jonas, som efter gårdens namn kallade sig
Wkstkr. De kommo sams ganska bra och stodo sig godt. Märta
ville hafva glada människor omkring sig, och där samlades byns
ungdom till lekar och upptåg eller när den hade något fyr för sig. Den
gamle berättarens farfar var bland dem, som där hade roligt.
Kn gång söpo de där och spelade kort, och det var ej så sällan,
som det hände. Midt på höstnatten fingo de då oförmodadt höra
bjällror klinga. Detta var då något ovanligt, och endast herrskap hade
sådana.
De åkande kommo in på gården, fimmelstängerna släpptes ned
på den frusna marken, och de frånspända hästame hördes ruska på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
