Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det ligger något rent af trolskt i denna stilla skogssjö;
du väntar blott att få se skogens konung skymta emellan
stammarne på kullen vid bortre stranden för att säga dig, att du
kommit in i hans eget fridlysta område.
Gripen af denna skogens förtrollning vandrar du efter
badet på nya vägar genom nejden. Din stig för dig
då fram till den strida strömmen, som sköljer järnbergets fot.
Nu är ej tid att bestiga dess topp, som eljest lockande
reser sig bredvid dig; det är en färd tidigare på dagen, då
du kan få se morgon- eller middagssolen gifva lif och färg
åt denna milsvida bild af småländskt högland, väldiga
skogar med hundratals sjöar, hvita kyrkor och längst i fjärran
Vätterns blåa vattenyta utan gräns med Ombergs hjässa på
ena stranden.
Nu följer du strömmens strand öfver tusenåriga slagghögar
från forna tiders jämtillverkning, numera bevuxna med
mogen furuskog; du letar dig en mödosam väg öfver
förmultnade masugnsdammar och brobyggnader, till dess du vid
strandens bädd, där klippan når ut i vattnet, finner en
porlande källa, som väller fram direkt ur bergets inre, klar,
kall, outtömlig på det bästa vatten, som någonsin läskat din
törstiga tunga.
Alarna skugga sitt gröna hvalf öfver stället, där du på
klippan invid källan finner platsen god att söka hvila, under
det ditt öga följer källans flöde, som rinner ned i strömmen
och blandar sig med dess mörkare vatten.
I fickan har du ditt glas, som du skyndar att gång
efter annan fylla med det ur berget framsprungna vattnet,
som släcker din törst och kännes fylldt af hälsa och lif.
Men aftonen skrider allt mer framåt. Äfven den långa
Junidagen öfvergår till en skymning, hvilken liksom
sammansmälter skogarnes mörka toppar till en dunkel vägg emot
sommaraftonhimmelns ännu rodnande och ljust blånande bakgrund.
Solen har redan sjunkit bakom det höga bergets topp;
ur skogen ljuder ej längre den mångstämmiga kör, som
lifvat dagens stunder. Det är numera endast en sångare, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
