Svenska Turistföreningens årsskrift / 1899 / 259 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

trefligt och angenämt intryck. Den får helt naturligt sitt
egentliga intresse af sina egenskaper som vår nordligaste
stad och på samma gång gränsstad mot vår mäktige granne
i öster. Om än det svenska elementet är förhärskande,
påminnes man dock ständigt om den finska kulturen, och bland
det första, främlingen fäster sig vid, äro de obegripliga
butikskyltame med finska inskrifter.

Bland sevärdheter torde man få sätta främst stadsparken,
som med sina lummiga buskager och vackra blomster-
och blad-grupper icke motsvarar söderländingens
föreställningar om Haparandanatur.

Gränspelaren mellan Sverige och Finland vid bron öfver Torne. Efter fot. af C. LÖWENHIELM.

Helt naturligt besöker man icke Haparanda utan att
aflägga visit i den finska systerstaden Tomeå — så mycket
hellre som det går särdeles lätt för sig. Båda städerna
ligga nämligen egendomligt och förargligt nog på den svenska
sidan af Torne älf. Den lilla gren af älfven, som förut skillt
den »ö», på hvilken Torne stad är belägen, från Haparanda,
är nämligen numera genom landhöjningen förvandlad till en
äng, öfver hvilken leder en 600 m. lång spång för fotgängare.
2 km. längre norrut går landsvägen öfver på en bank,
på hvilken endast en mindre stentrumma utmärker »strömfåran».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>