Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid kaffekoppen, som dracks på vinterstugans trappa,
fördes salong eller kanske rättare »palaver» med söndagspubliken.
De flesta talade artigt nog svenska med mig —
men inbördes endast finska. Min maskin uppväckte
egentligen mer intresse än jag själf, hvilket ju ock är helt
förklarligt, då de kanske aldrig sett en sådan förr. Min afresa
från rastställena beskådades alltid af byns befolkning — och
då gällde det att, äfven om vägen var miserabel, sitta upp
med elegans och göra en imponerande start.
Jag hade nu framför mig ett långt skjutshåll. Men det
var äfven den vackraste delen af vägen. Midt emot Skröfven
reser sig Särkivaras och Tunturivaras imposanta bergkomplex
(330 m. öfver älfven), som under närmare en mil
följer vägen. Själfva dalgången med den forsande älfven är
storartadt vacker. Det enda, som påminde om kultur och
som i någon mån kunde störande inverka på vildmarkspoesien,
var den öfverväxta vägen. Denna söndag i den
solbelysta ödemarkens enslighet är mitt angenämaste minne
från Norrbotten.
Först vid 7-tiden på e. m. nådde jag Hakkas. Denna
ort gjorde ett så angenämt intryck, att jag beslöt mig för
att klättra dit upp. Jag hade af mina 12 mil endast färdats
de 7, men vägen hade varit så pass ansträngande, att jag
kände en böljande trötthet. Med tidig start kunde jag dock
följande dag få intaga min frukost inom civilisationens
råmärken, i Gellivare.
I denna del af Lappland läggas byarne icke nere i älfdalarne,
utan långt uppåt de skogklädda och jordtäckta
bergssluttningarna (för att undvika myrtrakternas nattfroster).
Den stora byn Hakkas hade klättrat ända högt upp på
toppen af en dominerande höjd.
Efter att ha förfriskat mig med några liter vatten,
mjölk och medelsurt öl samt ett par tallrikar nyplockade
hjortron, gick jag ut och orienterade mig i terrängen. Från
Hakkas har man en storslagen utsikt. Åt sydost slingrar
sig Skröfälfvens dalgång, längst i ett blånande fjärran
begränsad af det dominerande Tunturivara, som jag några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
