Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom vända sig bort, så skulle hon göra som han befallde.
Han följde uppmaningen — och erhöll så en kraftig knuff
bakifrån, hvilken kastade honom utför afgrunden. Endast
hans kopparhjälm blef vid fallet kvarliggande på klippan.»
Skärabäcken känner också bättre än någon annan sagan
om »Hjortknipan», ty han var vittne till själfva händelsen —
–»Det var när kung Karl den elfte jagade rådjur på
Söderåsen. En bock hade sårats af kungens lod, men flydde
alltjämt och kom så ända ut på en hög klippa, där nästa
språng skulle störta djuret ned för Skäralids brant. Hack
i häl efter kom kungen till häst. Då tog rådjuret
dödssprånget, och ögonblicket därpå var hästen med sin ryttare
framme vid randen. Men den unge kungen drog jämhårdt
åt sig tyglame och tvang därigenom hästen, hvars
fram-hofvar redan förlorat fäste, att vända på bakhofvame och
rädda sig själf och ryttaren.»
Så låg denna underbart gripande tafla i en sommardags
härliga ljus utbredd för henne och hon kände, att Skäralid en
gång skulle med oemotståndlig makt draga henne åter till sig.
Intet ord af beundran hade ännu lämnat de slutna läppame.
Blott ett enda offer af ett ungt hjärtas tacksamhet skänkte
hon i afskedets stund åt minnet af denna gömda vrå. Då
hon lutade sig framåt för att ännu en gång se den’glada
bäcken där nere, föll en tår på klippan vid hennes fötter —
men hon vände sig hastigt om och sprang skrattande fatt sina
väninnor, som ropat henne gång på gång utan att få svar...
Och dammolnen rullade åter mellan stengärdesgårdame,
och vagname körde omsider upp vid officerspaviljongen i
infanterilägret, där homblåsaren redan blåst första
middags-signalen. Så ilade timmame i snabbt lopp, och när man
ätit och druckit och dansat nog, sväfvade redan
sommarnattens ljusa skuggor öfver den öde heden och det var tyst
i lägret, där midsommarstången stod öfvergifven med
hängande vimpel i topp. Men ängsknarren vakade osynlig vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
