Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rullstensparti vid foten af Nieras.
Efter fotografi af E. von Rosen.
Olof Tratäljas grafhög. Snorre Sturleson berättar, att, så snart
Ingjalds (Illrådes) son Olof sporde faderns död, bröt han upp med
dem, som ville följa honom, ty Svea-allmogen lopp upp enhälligt, för
att vräka Ingjalds ätt och alla hans vänner. Olof for först upp i Nerike,
men, då Svearne sporde till honom, kunde han icke vara där längre,
utan for västerut skogsvägar till ån, som nordan faller i Vänern och
kallas Ålfven. Där stannade de, röjde och brände skogen och odlade
sedan. Där uppstodo snart stora härad, som de kallade Värmeland och
där voro goda landskos ter. Då man i Svitjod hörde, att Olof röjde
skogar, kallade de honom tråtålja och tyckte hans tilltag vore föraktligt.
— — — — Många foro biltoge ur Svitjod för konung Ivar (Vidfamne).
De sporde, att Olof Trätälja hade goda landskoster i Värmeland, hvadan
sådan människomängd strömmade till honom, att landet icke kunde
bära det. Det blef då oår och svält, hvilket de tillräknade sin konung,
såsom Svearne äro vana att tillräkna konungen både ondt år och godt
år. Konung Olof var icke ifrig blotman; detta likade Svearne illa och
de trodde, att missväxten berodde därpå. De samlade då en här,
an-föllo Olof, togo hus på honom och innebrände honom; de gåfvo
honom sålunda åt Odin och blotade med honom sig till äring. Det var
vid Vänern. De klokare af Svearne funno sedan, att oåret vållades
Svenska Turistföreningens Årsskrift, 1899. 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
