Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
midt emot hvarandra träda in de nedre extremitetema i
hvarandras byxor, så att benen lågo par om par som cigarretter
i ett fodral. Under dessa experiment upptäcktes, att en af
bärame saknade hälar på sina strumpor, hvilket gaf en
annan anledning att fråga, »om han icke tålde ylle närmast
kroppen». Det med stort allvar afgifna svaret blef: ,
»Nej, doktorn har förbjudit mig».
Följande morgon klarnade det, men det stormade
fortfarande och temperaturen var ännu klockan 11 midt i det
strålande solskenet endast + 3*. Fram på dagen gåfvo vi
oss ut på fjället och markerade där platsen för den tilltänkta
första hyddan. Denna plats är belägen på en liten kulle
midt på fjällvidden, ungefär i förlängningen väster ut af
Unna Järtas södra vägg samt midt i linien emellan
Tatasjön och Järtatjåkko. Man har en vidsträckt, storartad
utsikt öfver fjällslätten och kringliggande berg. Nedanför
kullen rinner en liten bäck, kantad af vide. På kullen
uppsattes ett hvit- och rödmåladt röse.
Sedan ytterligare ett röse rests ett stycke norrut för att
markera vägen upp på platån mellan Unna Järta och
Järtatjåkko, fortsatte vi på i allmänhet ganska bekväm terräng
vår väg längs östra sluttningen af Järtatjåkko.
Dagens intresse koncentrerade sig på hur det skulle
komma att gå oss vid Kåtokjokk. Detta är en från
Pårtefjällets glacierer emellan Stora Järta och Pellorippe
framrinnande bäck.
När Tuorta under dagens lopp talade om denna bäck,
förgrymmades hans uppsyn. Han knöt händerna, skakade på
hufvudet och ådagalade liflig sinnesrörelse, under det han
.yttrade:
»Den bäcken är en rackarbäck!»
I själfva verket är denna bäck nästan det svåraste
hinder man möter på vägen mellan Kvikkjokk och Stora
Sjöfallet.
Vi hade endast några timmars marsch och så voro vi
där. Tuorta pekade på en stor sten, liggande vid stranden,
och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
