- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1900 /
47

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tvärstannar den och faller ned stendöd. Och då är hela dess
organism så genomfrätt af sjukdomen, att icke ens rofdjuren
vilja förtära däraf eller som den gamle Erik uttryckte sig
på sitt sjungande, af vemodets poesi fyllda språk: »Ej
hunden äter den, ej korpen, ej hviträfven och ännu mindre
människan».

En gång, berättade han, hade han tänkt, att åtminstone
märgen i benen skulle varit skyddad för sjukdomsgiftet och
försökte att äta däraf, men fann äfven detta vara omöjligt.

Rapadalen.
Fot. af G. AMÉEN.

Tuorta ansåg, huruvida med rätta vill jag låta vara
oafgjordt, att denna sorgliga sjukdom, som varat omkring ett
decennium och därunder högst betydligt reducerat
renstammen, uppkommit därigenom att vid de stora
afverkningar, som öfvergått de trakter, där renarne hafva sitt
vinterbete, en massa affall lämnats kvar, hvilket under sitt
förmultnande »förgiftat marken». Det lärer åtminstone hafva
varit på ett dylikt område sjukdomen första gången
iakttogs.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:54:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1900/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free