Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Våta grenar smälla oss i ansigtet. Våta buskar släpa
sin rika bladskrud öfver våra kläder. Det droppar från
träden. I hvarje fördjupning bildas gölar. Där finnas svarta
gölar, bruna gölar, gröna gölar. Vi plumsa omkring i gult
vatten, i blått, grått, hvitt och rödt vatten. Vi snubbla och
ramla omkull och vattnet stänker om oss. Men det gör
ingenting. Nu kunna vi konsten att vada. Stolta och med
djupaste förakt för vätan trampa vi på, kännande oss minst
som dubbla beckasiner.
Så släpper skogen för ett ögonblick. En liten
moss-mjuk hjortronmyr tar vid. Hjortronen glänsa gulröda på
tufvoma och i de svarta hålen under dessa gnissla små arga
fjällemlar. De bita efter våra stafvar och darra af ilska,
under det de störta fram till anfall ur sina gömslen.
Öfver våra hufvuden höjer Bimapakte sina branta stup.
Långsamt drager sig berget bakåt, under det vi tåga fram,
medan det taggiga Pellorippe vänder på sig och visar sin
götiska arkitektur från nya sidor. Så komma vi in under
Låddepaktes mörka väggar, klufna af ett jättehugg, ett djupt,
lodrätt skar. Rapaälfven, som hittills mätt af glacierslam
säfligt följt oss, uppträder nu i detta tidigare stadium af
dess tillvaro ungdomligt brusande med gult kokande vatten.
Från fjället midt emot störtar ned en hvit vattenstråle.
Söderut skulle den kallas ett jättelikt vattenfall.
Men det mörknar. Det är tid att slå läger. Detta är
emellertid lättare sagdt än gjordt. Vi få vandra en timme,
innan vi finna någon plats med så pass torr mark, att det
är möjligt uppsätta tältet.
Slutligen finna vi en. Det är en liten björkdunge, där
en förbiflytande stenig bäck besörjt afdikningen.
På marken ligger något hvitt. Vi upptaga det. Det
är en adresslapp från K. M. Lundberg!
Af namnet på denna och lämningar af en lägereld kunna
vi se, att docenten Hamberg nyligen här haft sin lägerplats.
Vi öfverenskomma, att de af färdens vedermödor
uppslitna hålen på våra klädesplagg äro de enda ställen af dessa,
som icke äro våta. Tuorta, som under föregående vinter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
