Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skarptandad kam af Eppartjåkko. * Eppartjåkko betyder
Spökberget. Ett Galningsberg och ett Spökberg, kan man
tänka sig någon mera förtjusande plats för en fjällhydda!
Namnet kommer, sade Tuorta, däraf att »något dräpt
lösbarn där blifvit i hemlighet begrafvet». När så sker,
för-nimmes under 7 år ingenting. Men när denna tid förflutit
och barnet, om det lefvat, skulle kunnat tala fullt rent, då
börjar också dess vålnad i berget att tala.
Vi lyssnade, öfver den lugna sjön hördes från berget
tydliga ängsliga bamskri.
Ah! Det var visst bara lommame och vildgässen!
Vände vi oss helt om från utsikten mot Perikpakte, hade
vi helt nära oss Servatjåkkos bergvägg. Genom en mindre
glacier är denna skild från Vuoimes vackra kam.
Denna glacier, som, såvidt man vet, icke har något
namn och icke finnes utsatt på Norrbottenskartan, men
däremot på Hambergs karta i årsskriften för 1896, ligger på
endast en kvarts afstånd från den tillämnade hyddan och
besöktes af oss påföljande morgon.
De jökelfotografier man sett reproducerade i litteraturen
äro tagna för vetenskapliga ändamål och för den skull i de
flesta fall från så långt håll, att man blott får jöklames
totalutseende, men icke urskiljer deras pittoreska detaljer. Man
kan däraf lätt få den föreställningen — och så har det gått
förf. — att våra svenska jöklar äro mer än tillåtligt tama.
Af bifogade fotografi (se försättspl. 4) visar sig
emellertid, att denna lilla jämförelsevis obetydliga glacier hade
ett ganska imponerande bräm, och dess betraktande kom
oss att få betydligt högre respekt för de svenska jöklame.
Vi hade åter igen en kall kväll och mörkret lägrade sig
dystert i den lilla klippdalen. Genom de lätta dimmorna
* I sin intressanta uppsats >Några svenska fjälltyper» i 1894 års
årsskrift låter d:r Svenonius Perikpakte vara en topp pä Eppartjåkko. Efter
livad han meddelat förf. berodde detta på att åtskilliga lappar så uppgifvit»
men har han sedermera funnit, att lappame i allmänhet skilja mellan de båda
bergen i likhet med hvad här ofvan anförts. Underskriften till den till
uppsatsen hörande bilden bör därför vara Perikpakte i st. f. Eppartjåkko.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
