Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och började rifva upp videbuskar för att samla bränsle till
dagens första eld.
»God morgon, Tuorta, jag tycker ni har det väl kallt
här uppe i Lappland.»
Tuorta ref sig bekymrad i hufvudet och sade i en ton,
som om man icke just kunde vänta sig något annat:
»Det är väl den här Petri fängelse, som gör det.»
Dagen var mycket riktigt »Petri fäng». Det var första
gången jag hört detta namn användas för praktiska behof.
Men det kom mig genast att tänka på den tillämnade
reformen af almanackans namnlängd. Om lapparne i det svartaste
Lappland fästa en serie iakttagelser och föreställningar vid
namnet Petri fängelse, så kanske man i en annan landsända
har andra gamla minnen och lefhadsregler sammanbundna
med namnen Peregrinus och Zenobia och alla de öfriga
helgonen i vår almanacka; och är det icke då ett helgerån,
ett oförlåtligt brott mot vår folkliga historiska tradition att
för det flacka namnsdagsintressets skull, för att våra små
gossar ooh flickor behörigen skola kunna få sina
namnsdags-tårtor, byta ut de gamla namnen i almanackan mot nya.
Märker man icke, att man härigenom gör sig skyldig till
alldeles samma historiska och estetiska synd som den man
så ofta hånat hos dem, som i våra kyrkor kalkat öfver de
gamla väggmålningarna med hvitrappning. Om folket
behöfver ledning för att hitta på namn åt sina barn, sätt
då gärna in en namnlängd i bihanget till almanackan, men
låt de gamla snälla, hederliga, af folket älskade helgonen
ännu någon tid få stå kvar och med sina namn sprida en
visserligen svag, men därför kanske icke betydelselös fläkt
af världshistoria in i svenska bondehem.
Sedan vi upprest ett kummel till utmärkande af
hyddans plats, bröto vi upp kl. 12, beredda att om möjligt söka
på dagen komma fram till Stora Sjöfallet. De föregående
dagame hade vi till följd af det dåliga vädret endast gjort
halfva dagsmarscher. Men för att öfvertyga oss om att
vi icke lagt hyddorna alltför långt ifrån hvarandra, var
det af stort intresse att se, om sträckan Perikjaure—Stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
