Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gå ingenstädes i dagen på Öland, men finnas anstående ute
i Kalmar Sund. De äldsta fossilförande lagren äro
sandstenar och skiffrar, hvilka gå i dagen ett stycke söder om
Degerhamn och innehålla de för de äldsta siluraflagringama
egendomliga kräftdjuren, de kuriösa Paradoxidesartema,
underst Paradoxides ölandicus, därofvan Paradoxides Tessini.
I en något högre horisont träffa vi så mäktiga
alunskiffer-lager med inneslutna kalkstensbollar (»orsten»), i hvilka
senare man i allmänhet har att söka de fossil, efter hvilka
man kan bestämma lagrens ålder (ledfossil). Alunskiffem
bildar basen af landborgsbranten på den västra sidan och
visar sig i en mäktig profil vid Degerhamn. Här har i
äldre tider som bekant varit ett större alunbruk. Ofvanpå
alunskiffem ligger ceratopygekalken, i hvilken de förut nämnda
fosforsyrehaltiga mineralen förekomma. Ortocerkalken, som
öfverlagrar förutnämnda lager och jämte chasmopskalken
utgör Ölands yngsta bergart, indelas med afseende på såväl
petrografiska som paleontologiska grunder i fem etager,
nämligen undre röda, undre grå, mellersta röda, öfre röda
och öfre grå. Går man från väster till öster öfver alfvaret,
ser man dessa kalkstenar i nyss nämnda ordning gå i dagen,
beroende på lagrens stupning mot öster.
På en stor del af alfvaret saknas nästan alldeles lös
jordbetäckning, beroende dels därpå att inlandsisens
bottenmorän icke kvarstannat utan till större delen liksom glidit
öfver ön, dels därpå att kalkstenen är så hård, att den
endast ytterst långsamt förvittrar. Dock finnas på vissa
ställen af alfvarets midtelparti tunnare moränbildningar,
mäktigast och i största utsträckning midtför Stora Dalby. De
härstamma från den stora landisens bottenmorän. Ytmoränen
har efter isens afsmältning sjunkit ned på alfvarets yta,
hvarom de talrika kringströdda flyttblocken bära vittne. På
alfvarets kanter finnas lämningar af gamla strandvallar,
härledande sig på den västra sidan från det senglaciala ishafvet,
på den östra, såsom redan nämndt, från Ancylusjön och
Litorinahafvet. Det högst obetydliga lösa jordlager, som
betäcker den största delen af alfvarets yta, utgöres af förvittrings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
