Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
räkna ett dussin arter. Dessutom hafva 2 arter och 2
va-rieteter uppförts såsom endemiska, d. v. s. som anses hafva
uppstått på sitt nuvarande utbredningsområde.
Alfvarets djurlif.
Alfvarets däggdjursvärld är, om de betande husdjuren,
hästar, kor och får, lämnas ur sikte, af naturliga skäl
ytterligt fattig. Såvidt jag vet, är det endast haren, som mera
permanent vistas här. Då och då stöter man, när man
promenerar på alfvaret, upp en och annan jösse, som med
väldiga hopp och den hvita svansstumpen riktad mot
åskådaren rymmer fältet. Efter en stund sätter han sig på
bakbenen, vänder öronen mot det håll, hvarifrån den förmenta
faran hotar, för att höra efter om det är fråga om
förföljelse ; men äfven om man står stilla eller lugnt fortsätter sin
gång, gifver han sig i väg ännu ett stycke för att sedan
lyssna några ögonblick, och så håller han på, tills man
förlorar honom ur ögonsikte.
Den del af alfvarets djurvärld, som mest faller i ögonen
och — öronen, är fågellifvet. Detta är dock mest
koncen-treradt kring de större eller mindre vattensamlingarna. På
de torra ställena bor endast en fågel, nämligen den enslige
ljungpiparen, brockfågeln, af öländingame kallad alfvargrim
(Charadrius apricarius). Man har icke gått många steg inne
på alfvaret, förrän man får höra hans högst melankoliska
stämma, ett klagande hyip, hyip. Snart därefter upptäcker
man fågeln, som står på en tufva eller sten och visar sin
svarta väst. Närmar man sig alltför mycket, flyger han tätt
utmed marken till en längre bort belägen tufva. Ryggen
är alldeles lik omgifhingen, så att en roffågel får ha mycket
skarpa ögon för att upptäcka honom. Hans bo utgöres af
en liten håla i jorden utan alla agremanger. Här lägger
honan 4 kägellikt tillspetsade, blekt olivbruna, fläckiga ägg
(med svarta fläckar), hvilka ordnas så, att spetsarna stöta mot
hvarandra i boets midt, en särdeles praktisk anordning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
