Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det vackra Svedjeberget, där man nu tyckes ha kommit till
något resultat efter flera års fruktlösa försök att enas om
hvem som skulle uppföra det en gång påbörjade
utsiktstornet. Från detta tom har man det härligaste panorama af å
ena sidan det jämtländska slättlandet och å andra de
mäktiga, tilltalande fjällen med sina snöbetäckta toppar.
Snart passera vi öfver Högån, men vi kunna ej, trots
den sena timmen, hindra vår Sven att här försöka sin
fiskelycka, hvarför vi också här spillde bort en onödig tid,
hvarmed vi endast kunde försonas genom det glädjande
förhållandet, att Sven icke erhöll ens ett napp. Genom täta, vackra
skogar går vägen, och efter en stund se vi mellan träden på
vår högra sida Myssjö Svedjebodar ett stycke ifrån oss.
Men de lockade oss ej. Vi fortsatte öfver de första
myrarna, och då solen böijat sin väg uppåt igen, kommo vi
slutligen fram till Landsombodama. Där skulle just
kreaturen drifvas i bet och vi fingo i de bäddar, som de
mor-gonfriska > butösema» nyss lämnat, hvila våra trötta lemmar.
Andra dagen. En nådelig försyn hade äfven denna
sommar tänkt på några vackra dagar, och det var en
storartad tur för oss tre vandrare, att en sådan just skulle
inträffa på vår andra dag. Det lofvade bli en sådan där
solvarm sommardag i fjällen, hvars like icke kan tänkas.
Efter en dundrande frukost, som åtminstone något
lättade våra renslar, bar det i väg igen genom skogame, som
nu börjat bli litet lägre och glesare. Björken stod här så
vacker och aspen hade ännu icke lämnat oss. Den förut
höga, raka granen började här sjunka ihop och intaga en mera
trygg ställning för de kalla vindarne här framme i fjällbandet.
Sedan vi passerat Jåbodarna, som här tyckas ligga
alltför öppna för ovädren från fjällen, och där ett ögonblick
gästat i en stuga, som med sina fyra sänglafvar kan bjuda
ett helt stort turistsällskap hviloläger, kommo vi fram på
Storjion, en kal sträcka, där man förgäfves söker någon
skugga eller något skydd mot västan. Här står en och
annan björk i 450 vinkel mot söder, annars är här öde och
skoglöst, med de första snödrifvorna inkilade i bergskref-
Svenska Turistföreningens Årsskrift, 1900. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
