- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1900 /
205

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stamhåll äger ett sådant. Man gripes af upptäcktsfeber och
gör turer på en å två dagar med hemmet som centrum
och märker, att dessa skenbart välbekanta nejder hittills
dolt en mängd förtjusande vyer och naturegendomligheter,
som först genom kanoten blifvit afslöjade. På sådana
färder vinnes både entusiasm och erfarenhet; när sedan
hemtrakten är lika känd som rummen i våningen, är
långturernas tid kommen.

Det är för resten minst sagdt förvånande, att kanoter
inte allmännare förekomma i skärgårdarna. I norra
skärgården såg jag en och annan men i den södra summa tre
däraf två i Arkösund och en i Valdemarsvik. Folket
betraktade mig också med en viss blandning af respekt och
medömkan; den bästa pointen här vid lag är onekligen tvenne
beskedliga gummors försök att »berga» mig.

Det var i Östergötlands skärgård. De hade troligen
varit på någon holme och mjölkat, då de prejade mig. Mina
försäkringar, att jag kom från Stockholm, möttes med ett
tillrättavisande: »Han ska’ int’ spektakle me’ gammelt folk»,
och det var först efter långvarigt parlamenterande och min
energiska vägran att rädda lifhanken genom att klifva upp
i deras ruttna eka, som de läto mig fara i frid. Ungefär
samma sak har för öfrigt händt en af mina vänner på
Mälaren.

Till och med i en så pass stor stad som Västervik
tycktes knappt en enda »inföding» ha sett en kanot förut,
och »Mignonette» var föremål för en ganska smickrande
uppmärksamhet, när hon låg och solade sig på den goda stadens
ångbåtskaj.

Och ändå har det nästan aldrig händt, att någon frisk
vilja pröfvat »Mignonette» utan att få en släng af »kanotdille»,

— jo, en ung dam bland mina bekanta tyckte, att hon
»kände sig så ensam», men det kan ju motverkas genom att
man är i sällskap med andra kanotister.

I propagandaväg få för öfrigt de små vyerna från våra
gemensamhetsutflykter i Öregrunds skärgård tala för sig
själfva.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:54:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1900/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free