Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den, som kastade sig utför dem, ingalunda behöfde dö
sotdöden. Här och hvar gör den lodrätt stupande
bergväggen afsatser, som af folket, betecknande nog, kallas »hyllom»
(hyllorna). Snart äro vi framme vid den vik af Storsjön,
som skjutar in mellan berget och Viggebyn. Den omtalade
grottans öppning synes nu, och vi vika därför af från vägen.
Efter att hafva öfver nedrasade grus- och stenhögar
klättrat 25 à 30 meter uppefter bergväggen äro vi vid
mynningen. Isande kyla slår emot oss, men vi gå det
oaktadt in, så snart vi tändt vårt medhafda lyse. En sex
till sju meter lång gång leder in i bergets innandöme. Den
slutar med ett lodrätt hål af en half meter i genomskärning.
Som vi ej medföra annat hjälpmedel än en rätt lång lina,
tar vår forskningsfärd här ände, och vi få nöja oss med att
söka loda hålets djup. Vi nå ej bottnen men antaga den
ligga på ett djup af 25 till 30 meter. Nedkastade stenar
åstadkomma ett starkt återljud, som säger oss, att här måste
finnas ett med fast botten försedt stort rum, hvilket, efter
hvad man påstår, ännu ingen utforskat.
Utkomna betrakta vi de af sol och regn åstadkomna
väldiga sprickorna i bergets sida, hvilka gifva berget
utseende af en af väldiga stenblock hopstaplad jätteborg. Vi
tänka oss långt tillbaka i tiden, till den tid, då äfven här
kristendomens ljus började skingra hedendomens mörker, och
för vår fantasi uppdyker en väldig jättegestalt, som,
hämtande material från de härifrån synliga fjällen, byggt denna
jätteborg till värn för sig och sin ätt. Vår fantasiskapelse
antager för en stund fastare former, när vi betrakta dét
ringa samband, Hofverberget har med den omgifvande
nejden — endast en sumpig landtunga, som i forna tider
antagligen sköljts af Storsjöns böljor, förbinder det med det
öfriga landet — och tillika erinra oss den uppgiften, att
Hofverberget hör till urformationen och sålunda till sin
bildning afviker från den omgifvande, till silurformationen hörande
bygden.
Vi gå åter ned på vägen och följa den ännu ett stycke,
tills vi nå den förut nämnda remnan. Denna börjar vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
