Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klangen från släggornas slag mot stenborrame, som nu och
då öfverröstades af något dynamitskott, hvilket genljöd i
ödemarken.
Arbetslagen hälsa vördnadsfullt på läkaren. I de flesta
fall besvaras hans fråga: »Ar någon sjuk ibland er?»
nekande -— någon gång höras ur hopen sådana ungdomliga
»kategoriska omdömen» som: »Hvem fan har tid att vara
sjuk här!» På sina ställen måste dock läkaren stanna och
taga ut en stenskärfva ur en hand, förbinda ett krossår och
framför allt — draga ut tänder. Huru många hundra
tänder var det nu, som d:r Skantze utdragit ur
järnvägsarbetares starka käkar? ...
Jag kan, när jag vill, se den idylliska taflan framför
mig: Vännen Skantze sitter på marken med ett orubbligt
lugn utbredt öfver sitt anlete och en öppen instrumentlåda
vid sin sida; midt emot honom sitter delinkventen med ett
ansiktsuttryck, som förråder en blandning af vemod och
återhållen vrede, på afstånd stå några medlidsamma
åskådare och draga på smilbandet. Nu börjas det! Doktorn
makar sig närmare delinkventen, sticker med ena handen
ett fruktansvärdt redskap i hans öppna gap och fattar med
andra handen hans skuldra. En knyck, ett mer eller mindre
tiilbakahållet stönande, en jämmerlig grimas, och det är
en tand mindre till att tugga det hårda brödet och det
feta amerikanska fläsket. På ett ställe har en ung
arbetare hosta och stark feber, på ett annat har en arbetare
vatten i lungsäcken. Båda skola skyndsamt transporteras
i bårar till Homojokk för att därifrån med tåg befordras
till sjukstugan i Gellivara. På ett ställe träffade vi ett
arbetslag af undersätsiga, kraftigt byggda unga karlar. På
doktorns fråga, om det var någon sjuk ibland dem,
svarades: »Ei uramerä!» (Jag förstår inte), De voro alla finnar,
som nyligen ankommit från de tusen sjöarnas land.
Ju närmare vi komma Kajtum-älfven, desto mera
kuperad blir marken, och här förekomma schaktningar och
fyllningar på tiotals meter i höjd och djup. Här har tyd-
Svenska Turistföreningens Årsskrift, 1900. * 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
