Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nan åldrig sockenbo. Det röjer med afseende på både
stam och böjning stark frändskap med fornnordiska
språkformer. Önskligt vore det, att jämväl denna dialekt blefve
af någon vetenskapligt skolad forskare behandlad.
Åtskilliga säregna bruk vid högtider och fester lära
fordom ha förekommit i Hafverö, men det nutida släktet
tyckes icke ha bevarat några af dessa sedvänjor. Som en
kvarlefva från det flydda får man väl betrakta det
förhållandet, att tredjedagama vid årets stora helger ännu
allmänt hållas som hvilodagar. Mickelsmässomåndagen är af
ålder en fridag för tjänstefolk af båda könen och plägar
användas till förlustelser, hvilka dock dess värre ofta
skämmas däraf att »den svenska nektarn» alltför mycket anlitas
för stämningens höjande. Vid de ungas gillen roade man
sig förr i världen med så originella och karaktersfulla
danser som »kringpolskan» och »nigardansen», men dylika ha
sedan råkat i förgätenhet, samtidigt med att fiolen, som
här i bygden ägt mången god trakterare, fått lämna rum
för dragklavéret.
I Hafverö liksom i andra norrländska skogsbygder
tillbringar en stor del af befolkningen sommaren i fäbodarna.
Om lifvet å dessa platser torde ännu i någon mån gälla
hvad Wasenius i sin förutnämnda skrift på sitt gammaldags
naiva sätt yttrar: »Som här mycket och nästan öfver alt
brukas Stufvor uti Fäbodema, så kunna Pigorna lefva
likasom uti et jordiskt Paradis, upfyldt med icke alenast vackra
och behageliga utsigter, utan ock skön lukt af färskt löf på
golfvet hvar dag, alenast the orka med at skaffat hem med
sig ifrån skogen. — — Och må ingen hälsas för godt
vallhjon, som intet hafver sin skäppa eller kunt full med löf,
länkar eller träljar, vidjor och tunder, qvastar, vispar och
granviskor samt Fnöskstickor, när hon kommer hem med
sin Boskap från Skogen, om hon intet hafver spånad eller
stickning och bandväfning med sig, hvilket ock mycket
gångbart är.» — Till de egendomligheter för fäbodarna,
som Wasenius sålunda omnämnt, skulle jag vilja lägga
vallhjonets näfverlur, hvars låtar jag ofta lyssnat till i min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
