Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
planen till detta åldriga tempel, som visar, att våra förfäder
hade särdeles måttliga anspråk på utrymme, ty med
kyrkogård och allt upptaga ruinerna knappast så stort utrymme
som den nuvarande kyrkan.
Vi nalkas emellertid byn, och snart svajar oss den
blågula flaggan till mötes från en välbyggd gård. Det är
gäst-gifvaregården, om hvilkens förträfflighet ryktet träffat oss
redan långt i förväg. Vårt landtliga ekipage rullar genom
grindame in på en väl ansad gårdsplan, springbrunnen plaskar,
värden själf möter oss på trappan, och innan vi veta ordet af,
äro vi införda i den hemtrefliga bostaden. Vi skölja
landsvägsdammet af oss och befinna oss snart nog i vårt
gästvänliga värdfolks sällskap vid ett väl försedt middagsbord.
Här är just rätta platsen att hvila ut några dagar.
Beledsagad af din vänliga värd eller möjligen af andra
turistföreningsmedlemmar på platsen, kan härifrån lämpligen en
bestigning af Elfåsen företagas. Berget är 500 meter högt
öfver hafvet, och från toppen af detsamma kan du skåda en
stor del af Bottenhafvet samt hela trakten ända till Forssa
öfver Dellensjöame. Från Kyrkberget är utsikten äfven
särdeles tilltalande, om än ej så storslagen.
Ett besök vid Franshammars numera nedlagda järnbruk
är äfven väl värdt mödan. Visserligen äro smedjorna
numera öfvergifna och svalorna finna skyddande platser för sina
bon i de hus, där fordom hamrarne med bedöfvande larm
formade det rödglödgade järnet, visserligen leker nu laxöringen
i ostörd ro i de kanaler, som fordom upprördes af
vattenhjulens dans, men öfver hela bruket, med sina parker och
anläggningar, hvilar ett trolskt hehag, och den utsikt öfver
sjön, som från hufvudbyggnadens öfre våning utbreder sig,
söker sin like i skönhet.
Nu till sist i korthet några ord, innan vi skiljas, ty här
i Hassela skall du vända om, så vida du ej vill landsvägen
taga dig fram till Matfors vid Ljungan och därifrån till
Sundsvall, hvilken färd dock lär gå genom till större delen
afverkad furuskog och således ej bjuder på särskildt vackra
partier. Dock kan jag ej nog tillråda dig att taga åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
