Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att medeltidens munkar hade sinne för naturen, därpå
finnas många bevis; men näppeligen har väl deras estetiska
känsla fått bestämma klostrets plats. Götarnes fromme
konung har genom klostret velat grunda en härd för
kristendom och kultur i det då ännu hedniska och vilda
Småland. Det var Gislo, den nitiske Linköpingsbispen, som
lade grundstenen till den heliga byggnaden, enligt en
gammal uppgift samma dag som Sverker själf lade grunden
till Alvastra kloster.
Men det drog ut på tiden med det småländska
klostrets uppblomstring. Ännu 1258 höra vi biskop Henrik i
Linköping utfärda löfte om fyrtio dagars aflat åt dem, som
med gåfvor främjade klostrets fullbordande. Gods och
gårdar föllo det nu till, så att Nydal med tiden blef det rikaste
klostret i norden. Omkring fem hundra donationsbref och
andra handlingar vittna ännu om dess forna rikedomar.
Många voro ock de, som i dessa våldets tider åt klostret
anförtrodde sina penningar och klenoder till förvaring.
I nära 400 år stod klostret där som ett ljusets hem i
det mörka landet, och idoghet och frid bodde inom dess
murar. Men hårda öden ha gått öfver det helga rummet.
Det var kyndelsmässodagen år 1521. Hvem rider där
genom klostrets port, följd af en väpnad skara? Det är
den omilde kung Kristian, på väg till Danmark efter
Stockholms blodbad. Han behöfver pengar för att kufva det
trotsiga Sverige. Nu begär han af abboten klostrets
skatter. Men herr Arvid vägrar ståndaktigt att utlämna dem.
Han hade föregående natt, skrämd af ryktet om tyrannens
annalkande, gömt de flesta dyrbarheterna i jorden. Då —
o jämmer! — låter Kristian gripa alla munkarne, binda
dem till händer och fötter och kasta dem i sjön, där de
ömkeligen omkommo.
Enligt en uppgift i Baches »Nordens Historie» skall
likväl en af munkarne hafva sluppit undan. Han tog sin
tillflykt till Kristians redlige skrifvare, Jesper Brokmand,
där han satt i skrifvarestugan med sina biträden.
Brok-mand, som kände medlidande med den förföljde, kastade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
