Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bladen, en underbar, smekande melodi! Den, som känner
naturens språk, han förstår dess milda hviskning.
Om man genom att sänka Rusken öfver hufvud taget
vunne något annat än gråsten, så är att befara, att de
nä-riga småländingame redan för länge sedan utfört ett sådant
dåd. Arbetet i och för sig skulle ej ha vållat dem stort
besvär. Ty 21 fot under Ruskens yta, på en punkt nästan
tangerande sjön, ligger västerut den mäktiga Dalamossen.
Öfver den smala strandvall, som nu dämmer upp sjön, tycks
han en gång ha kastat sig i mossens famn. Men torr och
ofruktbar ligger nu forsens klippiga bädd, och tyst flätar
skogen sitt gröna hvalf öfver det döda fallet.
Ingen vet riktigt, hur stor Dalamossen är: somliga
säga 10,000, andra 12,000 tunnland. Men in i fyra
kyrksocknar sträcker den sina gränser. Rundt omkring den
draga sig blåa åsar. Mellan dem ligger mossen, arm,
ödslig, men storslagen. Endast här och där vid dess stränder
ser man en liten åkerteg, där odlarens flit lockat fram en
knapp gröda ur den svarta myllan. För öfrigt slumrar den,
sedan årtusenden orörd, under ett täcke af pors och
dvärgbjörk. Däröfver lyfter martallen sin fattiga krona,
kringsvärmad af tusentals mygg. Det lyser rödt bland porsriset.
Det är klockljungen. Med sina blekröda blomflockar och
sin söta honung lockar den till sig humlor och vildbin.
Deras och myggens surr är det enda ljud, som stör den eviga
tystnaden därute på gungflyn.
En liten bäck kommer från mossen och flyter mot
söder för att slutligen tömma sitt vatten i Lagan. På dess
sanka bräddar blommar strandliljan, styf och rak, och där
lägger daggörten ut sina snaror för närgångna insekter.
I Dalamossen finnas en mängd öar. Upp ur den
gungande grunden stiga de mörka och allvarsamma, bevuxna
med ståtlig granskog. De större äro bebyggda. På de
mindre, obebodda öama hade fordom vargarna sitt tillhåll.
Vargön kallas en af dem ännu i dag. För en femtio år
sedan var det inte ovanligt att få se dylika djur i flockar af
6—7 stycken. Från sina säkra tillflyktsorter därute kommo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
