Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skogslappsviste vid Koppsele, Malå.
Fot. af förf.
Från skogslapparnes land.
Af K. B. Wiklund.
När våra dagars turist är på resa upp till de
lappländska fjällen, har han bland mycket annat äfven tagit med sig
en stor portion tålamod, hvilken han finner riklig användning
för under den långa, långa färden genom det ändlösa
skogslandet nedom de stora sjöarnas östra ända, nedom södra
Luleälfvens sjökedja, Storafvan, Storvindeln, Storuman och
hvad de allt heta, dessa tysta, kalla lapska sjöar. Mil
efter mil, dag efter dag rullar han i sin guppande schäs eller
på sin högeleganta växiötrilla mot väster. Att gå den vägen
till fots kan knappast komma i fråga — han skulle dö af
ledsnad och skoskaf långt innan han ens komme till
lapp-landsgränsen. Sällan ser han en by eller ens en enstaka
gård, sällan har han en angenäm utsikt framför sig. Det
är blott skog och myr och moras, skog och myr och moras.
Skogen är uthuggen, svart och ful och uppfylld af
vindfällen; myrarna äro sanka och ledsamma och fylla honom
blott med förundran öfver att de ännu ej blifvit odlade;
morasen och stenrösen kallar resehandboken för intressanta
och ståtliga moräner, men den uttråkade resenären kan ändå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
