Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är hänförande med omväxlande skogar och ängar, berg och
sjöar, med talrika, ofta välbyggda små gårdar inom en
ram af blånande höjder. Östmark skall vara Värmlands
fattigaste bygd; men är den fattig på gods och guld, äger
den dock i naturens skönhet en rikedom, som söker sin
like.
Vid södra ändan af sjön Kläggen, där hvittoppade
vågor denna dag jaga hvarann i munter lek, ligger en liten
vacker gård, Röna, som, om den vore min, jag icke ville
byta bort mot hela Torsby kyrkoby. Framför densamma
ligger sjön med sitt glittrande blå mellan grönskande
sädesfält och brokiga, doftande klöfvervallar, och bakom sig har
den en ståtlig och säker skyddsvakt af fjällväggen med dess
allvarliga, ständigt gröna furor.
Vi följa sjöns västra strand och skymta snart bakom
en torr tallmo Östmarks gamla träkyrka inom en åldrig
grå-stensmur med järngrindar. Strax därefter äro vi framme
vid gästgifvargården, hvarest vi med stor tillfredsställelse
erfara, att vi utan svårighet skola kunna finna vägen öfver
skogen och hinna Södra Flatåsens gästgifvargård i
Ny-skoga innan kvällen.
Sedan man visat oss väg genom bygden, fram öfver
Viggälfven, gjorde vi ensamma vårt inträde i Värmlands
finnskogar. Ännu sågo vi dock ingenting af urskog.
Öf-verallt spårades mänsklig handlingskraft. Skogen var
gallrad och väl röjd och vägen var en god, jämnt stigande
kärrväg upp till gården Glea, i *1 timme från Östmark.
Trafiken härifrån inåt skogarna är tydligen ej mycket liflig.
Vägen blef allt sämre och sämre, dock utan att erbjuda
några synnerliga svårigheter. Om en stund höra vi framför
oss glada barnröster, som låta oss förstå, att vi äro i
närheten af Lillskogshöjdens skolhus. Så är också förhållandet.
Då vi komma inom synhåll, tystnar sorlet, och barnen sluta
sig tillsammans likt en skock nyfikna får. Snart är dock
samtal inledt med både läraren och barnen, hvilka alla
synas högst intresserade af den ovanliga åsynen af långväga
främlingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
