- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1901 /
85

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Med saknad se vi snart skogen glesna, den härliga,
stora furuskogen, och lämna rum för löfträd och små
åkerlappar, där Möresätrarnas gråa timmerhus ligga och bada
i aftonsolen. Härifrån är vägen något bredare, men »höga
berg och djupa dalar» skilja oss ännu från bygden vid
Klarälfven.

Icke en människa hafva vi mött på vår milslånga väg,
men nu skymtar framför oss en underlig liten figur, som vi
måste gå fatt för att få se på nära håll.

»Hallå, far! Ar det långt till Likenäs?» ropade vi för
att hejda honom i hans snabba fart uppför höjden. Han
vände sig lugnt om, och vi stodo ansikte mot ansikte med
en utpräglad finntyp, en surögd liten gubbe med
»polka-hår».* Han var iklädd lång lifrock och näfverskor samt
bar på ryggen en näfverkont. Oaktadt sina åttio år följde
han oss lätt på den steniga vägen, och föraren berättade,
att denne gubbe var en veritabel vandringsman utan huld
och skydd. Ar ut och år in vandrade han från gård till
gård. Kärast voro honom dock de stora skogarna, där han
»hälsade på» sina finska stamförvanter under längre eller
kortare tider.**

Då ett blått töcken öfver skogen i norr och öster lät
oss förstå, att vi voro i närheten af Klarälfsdalen,
koncentrerades vårt intresse på frågan: Har ångbåten gått upp-

eller nerför älfven i dag?

En vandringsman från dalen gladde oss med att båten
skulle komma upp den dagen och gå ner till Edebäck
dagen därpå.

Victoria! Det var just så vi ville ha det, och »glada
i hoppet» störtade vi utför de branta höjderna ner mot
Klarälfvens långa dalgång.

Hos veterinär Kellgrens i Likenäs’ tingshus slutade vi
på det angenämaste sätt denna dag. Vi blygdes nästan

* = l&ngt, jämnklippt hår.

** Se försättspl. 5, som visar ett par värmländska fmntyper, en gumma
och en gubbe.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:54:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1901/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free