Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med busträjp, borstrep, förfärdigade af tagel, kosvanshår
och getragg. — Vägen var krånglig bort och ännu värre
tillbaka. Släden törnade emot både stenar och stubbar,
men såväl häst som karl voro vana vid sådant, hvadan
resan ej blef så äfventyrlig. Då snön var djup och ingen
väg fanns, försågs hästen — för att ej sjunka ned — med
trugor, fyrkantiga brädlappar, som fastbundos under
hästfötterna med vridna björkvidjor. Och där klifver den lilla
raggiga hästen försiktigt på trug och stretar ihärdigt med
det efterhängsna lasset, medan snöhöljda slokiga grenar
sopa efter båda sidor. Och där går körkarlen på löpskidor
eller på trug* efteråt, allt under det han då och då genom
ett ryck hjälper lasset i väg, då hästen sätter sig i gång
efter att hafva tagit en stunds hvila.
De mindre bemedlade, som icke hade häst, drogo hem
sitt hö på en skidkälke**, då lasset var bundet med en
bänd-sfång (bindstång), som gick långs efter detsamma. Vid djup
snö var mannen försedd med skarbågar eller trugor. I
januari 1899 kunde man på Örbäcksmyren mellan Letafors
och Borangen se en med trugor trampad rak väg, hvarpå
man drog hö till Asptorp från en starrhässja vid Avensåsen.
På samma sätt och tid hemforslades det löf, som lagts
i kufva eller i lada borta, i den mån utrymmet medgaf eller
behofvet påkallade.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
