Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
speglande vikar och grönskande stränder, öfver kyrkan på
sin holme och alla de vänliga, rödmålade stugorna. Så
såg Ytterhogdal ut på afstånd i vacker belysning. Kanske
det angenäma intrycket skulle något modifieras vid närmare
granskning. Jag föranledes till denna reflexion däraf att
jag icke på hela resan råkat ut för en gästgifvargård, så
odeladt obehaglig som Ytterhogdals (lakanen måste jag
förpassa så långt ifrån mig, som det var möjligt i det trånga
rummet!), men en turist får ju vara beredd på allt.
Efter en natt tillbragt mindre i hvila än i strid mot
flugor, mygg m. m., var jag jämförelsevis nyter uppe på
maskinen på morgonen. Säkert hade det lönat sig att stanna
här en eller annan dag, ty trakten är rik på sevärdheter
och hänförande naturscenerier, hvarom den särdeles
tillmötesgående fotografen i socknen visste att berätta. Bland annat
lär utsikten från det i närheten liggande, toppformiga
berget Flornipan vara storartad. Men jag fick icke lämna mitt
aflägsna mål för långt ur sikte och därför i väg.
Vid Sänna färjställe påträffade jag Ljusnan för första
gången. I en fors där i närheten var flottningsarbetet i
full gång, ett intressant, men farligt handtverk, som kräfver
starka muskler och härdade nerver. Landsvägen följde nu
älfven på kortare eller längre afstånd ända ned till Ljusdal.
Själfva landet började småningom förändras: jag hade
lämnat den stora ödsligheten bakom mig; den allvarsamma
gran- och furuskogen blef mer uppblandad och mildrad af
löfskog. Myggen blef värre än någonsin! Ett och annat
människolif började visa sig på vägarna, ofta fortskaffande
sig på samma förträffliga sätt som jag. Från fäijan ända
ned till Kårböle hade jag sällskap med en bondpojke, som
hade ämnat cykla till Östersund i midsommarhelgen, men
stannat kvar i Ytterhogdal, därför att det sällskap, han där
påräknat, redan rest ifrån honom. Dessa ynglingar hade
jag mött några mil söder om Berg. Färden blef emellertid
mödosammare, ju mer jag nalkades bebyggda trakter;
fram-emot Kårböle ■ hann den ena backen knappast sluta, förrän
den andra började. Det var därför med tillfredsställelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
