Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sämre. Den var nämligen byggd af grus, hvari de tunga
fordonen kört djupa hjulspår. Utanför dessa var visserligen
en tämligen hård stig, men hjulspåren slingrade sig ofta så nära
vägkanten, att stigen reducerades till en ytterst smal och
därtill sluttande kant, som stundom alldeles upphörde.
Kullerbyttor i diket på den vägen höra nog »till pjäsen»,
men hindra icke, att denna rekommenderas. Jag skulle
lyssna efter dånet från Laforsen och, när det hördes, ta af
första väg till vänster, hade de sagt mig i Kårböle. Så
gjorde jag och kom — galet! Den vägen bar nämligen
i allt fruktansvärdare lutning ned till ett färjställe i Ljusnan,
en half mil ofvanför forsen och vidare upp till Ramsjö.
Icke synnerligen intresserad af att vända om med
oförrät-tadt ärende, parlamenterade jag med roddaren om en tur
på älfven nedåt forsen, men det gick inte. Ynglingen hade
tydligen klart för sig, att det inte dugde att låta
vägfa-rande stå och vänta för ett infall af en vilsekommen turist,
äfven om detta infall hade inbragt honom större vinst. Det var
då intet annat att göra än vända om och hoppas på bättre
lycka nästa gång. Men det hade jag icke, ty vid nästa
försök befann jag mig ett godt stycke nedanför fallet, dock
icke längre än att jag klättrande i de vilda stenkummel,
som naturen och flottningsbolagen hjälpts åt att hopa utmed
stranden, kunde ta mig upp till själfva forsen. Väl var
mödan stor att komma dit, men lönen var riklig. Skummet
yrde högt och färgades i regnbågens alla färger af solen,
som just höll på att gå ned rätt ofvanför fallet, och mot
den mörka klippstranden därnere kastades skuggorna af
de brottande böljorna, ett egendomligt skådespel. Då och
då kommo timmerstockor långsamt glidande i det lugna
vattnet ofvanför fallet, så bröts den blanka spegeln, och
stocken började en allt vildare dans, hvarunder den endast
då och då skymtade fram öfver vattnet. Efter en stund
återsåg man stocken i det lugnare vattnet därnedanför,
långsamt flytande bort i älfvens slingrande, blåa strimma,
såvida han icke fastnat i bråten på klippan nedanför fallet.
I forna dagar lära stockarna här ofta krossats i smulor af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
