Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Plötsligt stannar den borttrafvande renflocken, en krök
af älfven har spärrat vägen, och den vågar ej vända
tillbaka mot oss. Ett par djur ha redan kastat sig i vattnet
utan att låta afskräcka sig af den ganska strida strömmen,
och snart har hela hjorden följt deras exempel. Älfven är
här ganska djup och utför en riktig sortering af renarna
efter deras storlek. De fullvuxna simma tämligen rakt öfver
till andra sidan, de mindre drifva alltmer nedåt, få då och
då tag med fotterna på stenarna i bottnen, göra några
häftiga hopp, komma åter ut på djupt vatten, som för dem
med sig ett stycke, och så fortgår det, tills de nått
stranden. De allra minsta ha drifvit långt nedåt älfven. Se på
den där lille stackaren, hur skall han kunna komma uppför
den branta strandvallen? Ähjo, nu går det visst; han har
fått upp båda frambenen på marken, och genom våldsamma
sparkningar med bakbenen lyckas han slutligen slunga upp
hela kroppen och kilar förnöjdt grymtande bort till de andra,
som stå och skaka af sig det kalla vattnet och med sänkta
hufvuden sända vresiga blickar bort till vår strand.
Ett par drillsnäppor (Actitis hypoleucos) flyga upp från
stranden och segla med korta och dallrande vingslag i en
halfcirkel bort tätt öfver vattenytan, utstötande sitt drillande
läte, till dess de slå ned ett stycke framför oss och afsluta
drillarna med ett par utdragna pipningar. Säfsparfvens
surrande vingslag höras bland videbuskarna, en bergfink
sjunger i en af strandens alar (Alnus pubescens), som bilda
en tät allé just där den sterila stenmarken stöter intill de
högre belägna, gräsklädda tufvorna. Från en starrbevuxen
sänka höres gulärlans (Motacilla flavci) glädtiga kvitter,
medan hennes frände, den allbekanta sädesärlan (M. alba), står
på en sten i älfven och guppar upp och ned med den långa
stjärten.
Ett stycke längre uppåt bildar älfven ett fall.
Nedanför detta vid stranden, dit vattnet flyter in i lugnare
ring-lingar från de sjudande skumhvirflarna i midtströmmen, stå
några stenblock, och på ett af dem sitter en strömstare
(iCinclus cinclus) med det tjocka hvita bröstet vändt emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
