Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på öfversidan och med två långa, spetsiga fjädrar i
stjärtens midt, häckar sparsamt på fjällplatåerna. Utom af fisk
lefver han äfven af lemlar. På ett stenröse se vi en liten
fågel hoppa omkring. Vippningarna med den svarta och
hvita stjärten förefalla oss bekanta, och när fågeln låter
höra sitt smackande läte, stanna vi ej längre i ovisshet: det
är ju den vanliga stenskvättan (Saxicola oenanthe), som har
förirrat sig ända hitupp. Hon tycks då trifvas, bara hon
får tillräckligt med sten. På stenören i fjällen och på de
yttersta hafsskärens klipphällar kan hon tillfredsställa lifvets
kraf lika väl som på slättbygdens soliga stenbackar, trots
den stora skillnaden i klimatiska förhållanden. Bland några
andra stenblock göra vi en ny upptäckt. Där hoppar en
annan fågel omkring; dräkten är brun, svart och hvit som
hos stenskvättan, men rörelserna och lätet äro olika. Det är
snösparfven (PJietrophanes nivalis), jämte fjällripan fjällhedens
mest karaktäristiska fågel. Vi få många tillfällen att lära
känna honom längre uppåt fjällen. Ännu är det ett par af
videslätternas befjädrade inbyggare, som vi ej sett. Men
låt oss först vända uppmärksamheten från marken närmast
omkring oss till den omgifvande trakten i sin helhet.
Vi äro nu inne på de vidsträckta utsikternas områden.
Vända vi oss åt det håll, hvarifrån vi kommo, se vi där
bortom det närmaste med björkskog bevuxna låglandet ett
större fjällmassiv, åt ena sidan begränsadt af en lång dal.
Ned mot denna bildar massivet flere långa, branta
bergväggar, här och där med alldeles lodräta, svarta stup.
Sådana äro mycket vanliga företeelser, och vi se dem
flerstädes ofvanför björkskogen. Högre upp börjar snöns område,
längst in i dalen se vi snöfält äfven mycket lågt, betydligt
lägre än i dalmynningen. Från de stora snöfälten samlar
sig smältvattnet i större eller mindre bäckar, som likt smala,
skimrande silfverband i oafbrutna forsar och fall störta sig
utför bergbranterna. På dalens jämnare, lägre mark bilda
de ofta en massa förgreningar, kring hvilkas stränder
fjäll-videna finna en särdeles lämplig jordmån. Högt upp mot
skyarna resa sig fjälltopparna, än som afrundade kullar med mjuka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
