- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1901 /
195

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

(Coregonus lavaretus), höra alla till laxfamiljen. Af dessa
torde laxöringen vara den, som finns högst uppe på fjällen,
på somliga ställen ända uppe i latheden.

Men vi sätta oss åter i rörelse utför sluttningarna.
Sommarnattens halfskymning har lagt sig öfver nejden, och
dimmorna stiga i hvita, horisontella band upp från
dalsän-koma. Här och där prasslar en liten sork i tufvorna eller
har till och med klättrat upp i en buske och hoppar
förskräckt ned vid vårt annalkande. De större däggdjuren
hålla sig fortfarande borta. Här finns annars både björn
och järf, och de ströfva omkring såväl i skogarna som uppe
på fjällen. Vargen smyger roflysten omkring renhjordarna,
och mården, som vanligen anses vara ett äkta
barrskogsdjur, klättrar här i björkkronorna. Ofta skrämma vi upp
ripor från deras nattkvarter, och den gråa hökugglan
(Sitr-nia ulula) fladdrar tyst fram och tillbaka öfver gläntorna i
skogen.

Framemot morgonsidan äro vi åter hemma vid tältet,
och medan gröten kokar i kitteln öfver elden, sända vi för
denna gång en afskedshälsning till fjällen, som nu ha fått
sina svarta väggar färgade gråhvita af nyfallen snö och nu
samlat ljusa molnkalotter öfver sina kalla hjässor.

* *

*



Den, som i fjälltrakterna på vanligt turistmaner blott
har blick för de härliga utsikterna och anser sig ha nått
vildm ar kslifvets höjdpunkt i och med bestigningen af den
högsta toppen i trakten, får ett ojämförligt mycket fattigare
utbyte af sin resa än den, som äfven söker att göra sig
förtrogen med det lif, som pulserar omkring honom. Längesedan
ströftågens tid är förbi, och länge sedan den gamla
lappmarks-vanan att gå med krokiga knän och med fotterna in har
försvunnit och f. d. fjällvandraren blifvit en i allo civiliserad människa,
har han dock en varaktig behållning i den sannare syn på
tingen, som det verkliga naturlifvet alltid medför. Och
vare sig han påminner sig björkskogens fågelsång och
dofter eller minnes, hur han vandrade som ensam lefvande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:54:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1901/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free