Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mitt sällskap fortsatte resan till Norge, men själf
återvände jag samma väg jag kommit. Det blef åter en nattlig
färd — den sista — på Torne träsk. Lika spegelblänk låg
sjön, och lika tysta och bidande stodo fjällen däromkring
på vakt. Morgonsol gick upp, och Kaisapaktes lodräta,
af sipprande fjällvatten fuktade klippbranter fingo kopparns
färg och glans.
Det var söndagsmorgon, och söndagshvila rådde i de
små arbetaresamhällena på stränderna. Här och där steg
röken från någon kaffeeld upp från träskorstenar eller öppna
eldstäder.
Tidigt på eftermiddagen togo jag och Waara — så
hette min bärare — hvar sin börda på ryggen och bröto
upp från »trettonde afdelningen» med rälstippen som mål.
3 r/2 mils vandring hade vi framför oss. Vädret var godt
och varmt och soligt, upp och ner bar det öfver halffärdiga
järnvägsbankar, och bördan kändes en smula tung efter
nattens vaka och den föregående dagens oafbrutna fjällvandring.
I allmänhet var det stilla utefter linien; dock voro på
några ställen arbetare i full sysselsättning med sitt arbete,
icke aktande söndagens helgd. På andra ställen åter voro
kortlapparna i flitig verksamhet. Dessas tyvärr alltför
flitiga användande, oftast med arbetsförtjänsten som insats,
skulle måhända i någon mån förebyggas, om vederbörande
lade sig större vinning om att söka sprida god läsning bland
arbetareskarorna.
Under min resa i dessa trakter kom jag i beröring med
både norska och svenska arbetare, och hur gärna jag än
vill hålla på allt svenskt, måste jag dock sanningsenligt
vidgå, att norrmännen på det hela taget uppförde sig mera
hyfsadt och voro snällare och vänligare att tala vid än mina
egna landsmän.
Sedan banan krökt af ifrån Torne träsk nedåt vidderna
mot söder, är naturen åter densamma som i trakten af
Luossavara och söder därom. Det är nästan någonting
stäpp- eller prärieartadt i denna mil efter mil så
oföränderligt lika slätt, med bergen på sidorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
