- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1901 /
214

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vederbörligen ledsagade af kavaljerer, igen med kaffepannan.
Där växlas några skarpa ord mellan dem och henne med det
lingula håret. Jag har fått nog af interiören, betalar och går.

Små träkåkar omväxla med hvita tält utefter linien.
Från dessa senare stack vanligen ett plåtrör ut genom
tältväggen, tjänstgörande som skorsten åt en i tältet anbragt
järnspis. Slitna hvardagsplagg hänga utanför och skylta.

Vid sidan af dessa små arbetarebostäder te sig
afdel-ningsingeniörernas nätta, prydliga vildmarkshem som stora
herrgårdar.

Vid niotiden på kvällen anlände vi till rälstippen.
Rälståget hade då nyss anländt och beräknades icke blifva
färdigt att återvända till Luossavara förrän kl. 4 på morgonen.

En stund betraktade jag med intresse rälsläggningen.
Nu visade sig de annars föga sympatiska »rallarne» från
sin allra bästa sida. Hatten af för dessa raska gossar! I
mönstergill ordning och med militärisk hållning marschera
de fram till vagnarna och mottaga på dynbeklädda axlar sin
börda, först slipers, som de taga en och en och med säkerhet
och vana kasta ned på den nyss färdiga banan på lämpligt
afstånd från hvarandra; sedan den 380 kg. tunga rälsen, om
hvilken de måste vara 5 å 6 man. Med lätta, spänstiga
steg marschera de bort med sin tunga börda, och när de
med beundransvärd taktmässighet kasta henne ifrån sig på
de nyss utlagda syllarna, då tonar det så sällsamt
högtidligt i den sofvande, tysta ödemarken. Ett par väl riktade
slag med väldiga hammare, och skenan sitter på sin plats.

Det är ett stämningsfullt ögonblick detta, då en ny länk
knytes vid kulturens segertåg genom en öde trakt, och mig
föreföll det i denna stund, som hade en viss
målmedvetenhet förlänat sin adel åt de simpla arbetarnes hela hållning
och uppträdande.

Väntan blef mig för lång. Medan vännen Waara, som
icke var öfver höfvan böjd för onödiga strapatser, föredrog
att invänta tågets afgång, lämnade jag sakerna i hans vård
och fortsatte vidare för att uppnå ett gruståg, som sades
vara i verksamhet hela natten ungefär en mil längre ned.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:54:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1901/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free