Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också däruti, att starka källsprång äro så vanliga vid foten
af våra åsar, och däruti, att många städer taga sitt
vattenledningsvatten just ur rullstensåsar. Frånvaron af synliga
aflopp hos många sjöar, som ligga i och invid åsarna, beror
sålunda därpå, att de afbörda sig sitt vatten långs åsarna
i dessas inre.
De åssträckningar vi nu tagit i betraktande söder om
Gustafs station och invid Kullsveden samt dessas
fortsättning österut förbi Hedemora tillhöra en af vårt lands allra
största rullstensåsar, en ås som kan följas söderut förbi
Krylbo och Västerås öfver Mälaren och ända ned till
haf-vet strax öster om Nyköping. Norrut går en hufvudgren
ifrån sjön Viggen öfver Dalälfven öster om Runn och upp
emot Helsinglandsgränsen; en annan gren är just den som
vi nu sett bitar af vid Kullsveden och Solfvarbo, hvarifrån
den går vidare åt Domnarfvet och Siljanstrakten.
Mellan Mossbosjön och Kullsveden är ett ungefär
mils-långt afbrott i åsens sammanhang. Detta atbrott torde
emellertid endast vara skenbart och bero därpå, att åsen
där blifvit öfvertäckt af de mäktiga sandsediment, som
uppbygga Säterdalens platå. Man kan förmoda detta dels
på den grund, att plötsliga afbrott i så väldiga åsbildningar
som dessa icke pläga förekomma, dels också af den grund,
att på några ställen nära Säterdalens botten rullstensgrus
verkligen kan iakttagas under den skiktade sand, som eljest
vanligen är rådande i dalens sluttningar och branter. Men
om rullstensbildningar af något så när med dem vid
Mossbosjön jämförliga dimensioner finnas under Säterdalens
botten, som ligger nästan i nivå med Dalälfven, så måste
tyd-ligtvis den fasta berggrunden i Säterdalen ligga långt under
Dalälfvens yta, och det blir däraf så mycket mera
sannolikt, att älfvens fåra gått fram denna väg i forna tider, och
att det just är de mäktiga lösa jordlagren i denna dal,
som hindrat älfven att återtaga sin rätta fåra och tvungit
den att bana sig sin nuvarande väg, där de lösa jordlagren
icke hopats i lika stor myckenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
