Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så såg jag scenen vid Sämsjöns strand en
söndagsmorgon, och det var under intrycket däraf som jag kom
på den tanken att söka med några fattiga ord beskrifva
naturens oförlikneliga skönhet i denna del af min fäderneprovins.
Det blir en varm dag i dag — som häxan sa’ när hon
skulle brännas — klockan är icke mer än 6, och solen
gassar redan. Men nu kommer dimman igen och höljer allt i
sitt lätta flor och dämpar själfva solens sken. Jag fortsätter,
och min väg går i björk- och aldungar alldeles intill den
östra stranden. Det brakar till i vattnet — det är två
skrakar som gå upp, de lågo för nära land och kunde icke
uthärda den förfärande synen af en man rullande på hjul!
Men hvad är detta för ett hemskt klagorop ute från sjön,
är det någon skeppsbruten i nöd — nej, det är blott
lommar, se där ligga de, två stycken; dimman ger dem en
fantastisk storlek, och sjön klyfver sig i tvänne långa sneda
strimmor framför deras starka bogar, då de simma undan!
Nu lättar dimman åter, och solen lyser på en liten hvit
kyrka i sin täta lund. Det är Finnekumla, min tredje
hufvudstation, 7 km. från Götåkra.
Klockan är redan 1 j2 7, och kulturlifvet har vaknat. Jag
möter bonde efter bonde på vägen, hvar och en med ett
par kor eller stutar, som skola vattnas och släppas på bete.
Huru vänligt de alla hälsa — jag menar bönderna —; här
på landsbygden har man ännu icke blifvit så modäm, att
man kräfver presentation för att hälsa på hvarann, här rör
sig lifvet ännu i mera gammalmodiga spår, människorna
känna sig mera solidariska med hvarandra, och de obildade
hafva kvar något af aktningen för de bildade.
Det är en vacker kulturbild här utmed vägen, då den
nu aflägsnar sig från sjön. Stora gröna hafrefält bredvid
gula rågtegar och gråbrun träda — rundt om hvarje större teg
en naturlig hägnad af björk — dessa trädrader tätna alltmer,
och som de stå där på vakt kring den mogna säden, tycker
jag mig nästan förflyttad till främmande land, till Danmark
eller norra Frankrike — där synas också fruktträd i rader
bland säden och göra illusionen än starkare — — men nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
